Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Scenen. Hästarne - Historisk dublett. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stoet.
Hurudana voro dina medspelande?
Hästen.
Jag hyser motvilja för att yttra mig
om mina konkurrenter. Men jag kan
ju säga, att han, som spelte kungen,
var ståtlig och grann, och han, som
jämt gnäggade mot honom — han
hette visst Göran — höll i sig som
en satan. Och han, som satt på min
rygg, Sturen, var säker i sadeln.
Stoet.
Nå, men var där inga af mitt kön?
Hästen.
Den förnämsta var hon, som jämt
satt hos kungen. Hon var dubbelt
så lång som den hon skulle föreställa.
Men hon talte, så att jag grät.
Fölet.
Var där ingen som talte, så att du
skrattade?
Hästen.
Nej, tyvärr. Och det tycker jag är
en brist. Jag skrattar så gärna.
Hingsten.
Hvad kallar du då hela fodringen?
Hafre eller halm?
Hästen.
Blandning, Men är man inte för
nosgrann, smälter man den. Man
måste vara hofsaml
Hingsten.
Och inte ta till hofvarne, jal Det
kan hvilken åsna som hälst göra.
Alla hästabne.
(skratta)
Hä hä hä häl
HISTORISK DUBLETT.
För ett par år sedan hade farserna
öfverhand ända till leda. Då spådde
siare, att ett omslag måste komma.
Nu se vi hvarje dag nya stora dramer.
Man äflas att draga fram våra kungar
ur historiens natt. »Gustaf Vasa»,
»Erik XIV» aflösa hvarandra på
Svenska teatern och den af kritiken så
ojämt bedömda »Karin Månsdotter»
har länge gått för fulla hus på Dram.
teatern.
Att man kunde ge detta stycke
sådant det tedde sig på premiéren,
visar tolerans. En god hand borde
strukit minst en fjärdedel. Då hade
det säkert blifvit ett konstverk. Men
censuren vid Dramatiska teatern är
visst litet egendomlig. Det kan ju
hända, att författaren, ombedd, icke
velat stryka i sin pjes. Men det
kunde gärna hr Paul ha gjort för sin
egen skull, i synnerhet som han visste,
att han genom polemik strax före
premiéren satt sig i klämma hos vissa
recensenter.
Naturligtvis fanns det bra saker i
hans drama, ty han är ju en begåfvad
man och ingen nybörjare längre.
Somliga aktslut voro mycket effektfulla, och
en del pointer hade poesi och kraft.
Ja, kraft felades visst icke, felet var
att allsammans var för våldsamt,
obe-härskadt, utan att dock äga den mycket
ursäktande originalitetens särmärke.
I allmänhet vet man på förhand,
hur de skola spela på Dramaten. Jag
säger: i allmänhet, ty undantag gifvas
— särskildt på den komiska
afdel-ningen. Men nog visste jag precis,
hurudan hr Skånberg skulle bli som
kung Erik — lång, ståtlig, rusande,
med vissa varmt sagda repliker, litet
otydlig i diktionen, men intresserad,
hängifven sin uppgift. Entusiasmen
saknas sällan hos denne aktör — om
det också ofta stannar vid den käcka
viljan. Nog borde hr Palme spelat
kung- Erik — men det tycks vara
metod att undertrycka denne konstnär.
Kanske en förädring inträffar, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
