Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Litteratur. Nya böcker - Drottningar i Kungahälla. Af S—hl - Från det nya och gamla landet. Af S—hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BOCKER.
DROTTNINGAR I KUNG AHÄLLA
är titeln på SUma Lagerlöfs sista bok,
hvilken i hufvudsak liknar hvad hon
förut skrifvit. Man möter samma
lediga språk och samma fantasi, som
hälst håller sig till det ockultas gebiet
eller sysslar med dyster
psykologisering, men man förvånas att
författarinnan ej kunnat finna en boktitel, som
svarar mot boltens hela innehåll utan
nöjt sig med att uppkalla den efter
första tredjedelen af boken. Det vore
att taga »Varias» starkt abonnerade
utrymme för mycket i anspråk att
ingå i detaljer rörande de enskilda
berättelserna, som för öfrigt ha tycke af
hvarandra liksom kulorna på ett radband.
Ett uttryck kan man ej underlåta
att märka på grund af dess
materialism, som riktigt bryter af mot bokens
ton i öfrigt. I berättelsen »Astrid»
säges om Olaf Haraldson att han vid
upptäckten af sin drottnings svek såg
ned på henne, »som en död mans
ande i ömkan ser ned på den arma
kropp, som förr hyste honom».
Pluralformer sådana som »fiskrarne»
förekomma på ett par ställen, men
dylika fråtl dialekterna hämtade
böjning-former tolereras svårligen i
skriftspråk. På ett ställe i en af sina
»Legender» använder författarinnan en
vokativ »o, signore», som förefaller
ganska omotiverad, då berättelsen ej
hålles i oratio reeta.
Att boken blir mycket välkomnad
af Selma Lagerlöfs stora läsekrets,
därom äro vi förvissade.
(Albert Bonnier. Häft. 4 kr., inb.
5.50)- ________
FRÅN DET NYA OCH GAMI.A
LANDET
af Hilma Angered-Strandberg är kanske
det bästa, som af svensk författare på
länge utgifvits i novellens form. Man
förvånas att boken har en kvinna till
sina dagars upphof, ty den har ingen
af de brister, som vanligen vidlåda
fruntimmerslitteraturen. Författarinnan
har ej likt dessa först beslutat att
skrifva en bok för att väcka ett visst
uppseende inom bekantkretsen och
sedan suttit vid sitt skrifbord ett visst
antal timmar dagligen för att få ett
bestämdt antal "sidoKskrifna för hvar
dag. Icke så Hilma
Angered-Strandberg. Hela boken är genomträngd af
en varm känsla, som för tanken på
de ord, hvilka i novellen »Tvänne
hus» läggas i farfaderns mun:
»Hata på allvar, gosse, älska på
allvar, så skall du förstå lifvet. Och
du kommer att skrifva med blod då,
inte med blekt vatten, och människorna
skola minnas dina ord.»
Hur stämningsfulla äro ej författar
innans skildringar från det nya landet!
Man behöfver ej ha sett Amerika för
att känna, att hon målar sannt. Hur
väl skildrar hon ej människornas kamp
i detta land, »där värkligheten så helt
tar fast i dem, att allt rent
urmänsk-ligt växer ut och blir starkt, allt, som
sträcker sig emot andra mål krymper
samman och vissnar».
Och hur väl känner man ej igen
de hemvändande emigranterna.
»Handen hård och grå, ryggen lutad,
gestalterna vissna, men ögonen ha ett
spändt klarvaket uttryck.»
Man skulle kunna säga att en fläkt
af Guy de Maupassants ande h v ilar
öfver boken, vid hvars slut man endast
önskar, att man hade mera af samma
pänna.
(C. & E. Gernandts förlag. 3 kr.)
S—hl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
