- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
35

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är det sätt på hvilket det med sig
sammansmälter den, för alla folk
gemensamma, kulturfonden. Och det för
landtallmogen inom folket originella,
är att den långsammare tillägnar sig
men segare fasthåller de utifrån
kommande intrycken — så att dessa
värkli-gen hinna bli en stil — medan
stadsbon snabbt följer modets växlingar och
nöjer sig med godsköpsgrannlåt, när
det solida och stilfulla handarbetet ännu
förädlar och förskönar bondehemmet.
Af samma skäl träffar man hos allmogen
de starka, ursprungliga känslor och
instinkter, hvilka utmynna i ett kraftigare
konstnärligt skapande, d. v. s. hos de
enstaka, begåfvade individer, som utgå ur
denna klass. Men däraf följer alls inte att
de, i denna klass kvarstående — såsom
Tolstoy menar — därför äga de
bästa förutsättningarne att fatta den äkta
konsten!

Man brukar — på tal om konstens
popularisering — framhålla huru de
engelska konstnärerna, en Morris, eri
Crane, varit genomträngda af social
ny-daningsifver och ansvarskänsla och huru
de därför sträfvat att göra sin vackra
konstslöjd billig och tillgänglig äfven för
småfolket. Men må man ej inbilla
sig att Morris och Crane äro folkliga
i den meningen, att den stora massan
i England ännu begriper deras fina
dekorativa konst eller använder dess vackra
billiga alster i sina hem I Denna massa
föredrar alltjämt de »söta» flickorna
och välklädda småbarnen på färgtrycken
framför ett af Crane’s träsnitt; sina
banala, oäkta möbler och prydnader
framför den enkla, gedigna och stilfulla
skönheten i de tapeter, tyger och
husgeråd, som uppstått under inflytande
af den nya engelska konstriktningen,
om hvars goda sidor — liksom om
dess manér — tidskriften Studio ger en
föreställning.

Morris’ och Crane’s valspråk är —
som nästan allt djupt — på en gång
demokratiskt och aristokratiskt, nämligen:
Konst för allay konst i allt. Men

detta betyder icke att konsten och
konstslöjden skola sänkas till de mån
gas låga ståndpunkt. Det betyder att
alla skola höjas och utvecklas, så att
allt — det största som det minsta,
den monumentala byggnaden som den
momentant brukade tändsticksasken —
blir ett uttryck för skönhetssinnet hos de
förbrukande lika väl som hos de
frambringande!

Det är icke blott så, att de
obildade ej ha möjligheter att uppskatta
det äkta inom konsten. De ha ofta ej
ens förmåga att förstå hvad den
betyder 1 När dansken Blochs Kristus Con-.
solator utställdes i nationalmuseum,
samtidigt med Kronbergs Jagtnymf\ hörde
jag t. ex. två små borgarfruar — hvilka
visste af t en Kristus där skulle finnas —
undra om ej Jagt nymf en var
Kristus, som låg död och skulle begrafvas?!
Och den obildade föredrar helt naturligt
sitt brokiga oljetryck af ett banalt ämne
framför ett fint färgtryck af ett för
honom obegripligt motiv. När hundra
i museum stanna inför den ihjälfrusne
lappgossen, stannar en framför
Rem-brandt’s Claudius Civilis — ty de
röras af det allmänmänskliga i det svaga
verket, men ana ej den store
konstnärssjälen i det obegripna ämnet.
Enligt Tolstoy skulle nu detta visa att
Lappgossen konstnärligt stod högre!
Ty den lyckas att genom en gemensam
sympati förena ett långt större antal
människor och förena dem i den äkta
kristliga känslan: medlidandet! Exemplen
kunde tusenfaldigas från alla områden.
Och alla bevisa de: att det är lika
orimligt att göra den outvecklade
massans smak afgörande för ett konstverk
som att af konsten kräfva att den skall
stanna på den naiva, osammansatta
ståndpunkten, istället för att följa
lagen för all utveckling: att gå från det
enkla, likartade och osammansatta, till
det mångfaldiga, olikartade och
sammansatta. Alla anspråk att konsten
på detta sätt skulle bli »folklig» måste —
om de kunde genomföras — leda till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free