- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
46

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ställen stodo buskar och trän så tätt
hopvuxna, och däremellan lågo
vindfällen och fotsdjup grönmossa till
hinders, så nog tänkte han sig få se
henne sitta däribland och slita och
dra i kjolarne och låta illa. Men
Sara hade snott upp alla kjolhinder
i en rulle om lifvet och trafvade så
på som en fullgod karl — och
trallade en lät, när hon inte kunde hålla
inne med den. När de hade gått
ett par timmar, stannade far och
Petter högt uppe på en knalle,
därifrån man kunde se vidt utöfver
markerna. Där togs hemmanskartan
fram, och efter långt pekande och
funderande blef det dä klart för dem,
hvar skiftet var att finna. Dit var
ännu dryga biten kvar, men nu gick
vägen mest utför. När Sara kom
dit upp på knallen måste hon pusta
ut. Och hvad det var underligt
däruppe! Hvart hon såg, var det bara
skog och trädtoppar så långt ögat
nådde. Trädtoppar i grönt och
trädtoppar i gult, och sä här och där
någon enda, bjärt röd, som lyste så
grannt i solskenet. Och längst borta
låg det som en fin blåaktig slöja
öfver alltsammans, och det såg så
mjukt och lockande ut.

Men ingenstädes det minsta spår
af människoboningar.

Hvar var hemgården och hagen,
och hvar gick älfven — tro? Inte
ett ljud hördes från något häll mer
än fars och Petters funderingar
öfver kartan. Sara lyssnade och
tänkte, att hon skulle bra gärna ha
velat höra skälikon hemifrån just
nu. Men hon kände på samma gäng
någonting så vackert inom sig. Det
var som om hon och vidderna där
nere hade hört ihop med hvarann,
och så kom hon med ens ihåg.
att det var söndag. Hon vek till
hufvudduken och knöt den på sig,
sedan hon först med tungan vätt
litet på fingrarne och slätat till
håret. Så stod hon helt stilla och

bara såg — och tänkte på
ingenting, tills karlarne började gå
ned-öfver. Då gick hon långsamt efter
dem utför bärgknallen på andra
sidan och ner i skogen, som där var
större och mörkare. Efter ännu en
knapp timmes gång kommo de till
en vid myr, och här stannade
Jacob Jack. — Han säg fundersam ut. —

Han tittade ömsevis på Sara och
Petter och sä utöfver myren. Den
låg där sur och opålitlig. Och det
var just hvad Jacob Jack tyckte.
Och så blef det bestämdt, att Sara
skulle stanna där hon var, tills kar
larne hade gått öfver skiftet, så
skulle de komma tillbaka dit och
hämta henne. Det skulle vara gjordt
på en timme. Hon tyckte allt, att
det hade varit trefligare fä följa med,
men hon visste också att far var
bestämd, när han en gång sade ifrån.

Då nu myren var okänd för dem
och såg sä pass otäck ut, skulle
hon bara ha blifvit dem till
hinders — och så fick hon väl finna
sig i att vänta då.

Där skogen slutade nere vid
myrkanten halflåg en bristfällig
gärdes-gård, som hon klef upp på.
Därifrån kunde hon se far och Petter,
ända tills de långt borta — på
andra sidan myren — försvunno i
småskogen. Deras röster hörde hon
ännu en god stund. Det är
underligt med det, att här ute i
vildmarken hör man det minsta ljud långt
bortifrån sä starkt ech klart som
vore det helt nära. Det är som om
allting blefve mäktigare och större
och vackrare, där människofötter
sällan trampa.

Solen brände nästan hett nu, och
Sara började känna ögonlocken tynga
mer och mer. — Det kunde
kanske vara lönt att sofva bort
vänt-tiden! — Efter en så pass styf
vandring var sömnen minsann inte långt
borta häller och hon hade knappt
mer än glidit ner från gärdesgården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free