Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han svarade vårdslöst:
— En sådan affär, ser du, måste
ha en präktig lokal! Ett par tusen
kronor mer eller mindre spela för
öfrigt inte någon roll för oss med den
omsättning, som jag kommer att göra!
Hon såg på honom med stolt
beundran och vände sig därefter till
systern, som satt tyst och sydde:
— Du säger ingenting, Loval
Gratulera då Vilhelm!
Moster Lova såg upp från sin arbete
och sade:
— Jag skulle vara så glad, Vilhelm,
ingen skulle vara gladare än jag, om
det värkligen vore säkert!
Han sprang upp från soffan, på en
gång helt ursinnig:
— Säkert och säkert! Det var då
själfvaste fan, har du inte hört, hvad
jag sagt? Tror du inte jag vet hvad
jag säger? Hur många gånger skall
jag behöfva upprepa, att det är så
godt som alldeles afgjordtl
Och moster Lova svarade helt lugnt:
— Snälla Vilhelm, visst tror jag det,
då du säger det! Bara inte den där
Ögren gått och pratat något!
Han såg strängt på henne:
— Det hade jag inte trott om dig,
Lova! Om du visste, hur vackert Ögren
talar om dig! Och hvad skulle han
kunna säga om mig? — Jag skall för
öfrigt tala med honom i morgon!
Hustrun sade retligt:
— Bry dig inte om Lova! Du vet
ju, hur litet hon intresserar sig för
något annat än köket! Låt oss hällre
tänka på, hur vi skola ställa det för oss!
Moster Lova hade till hälften rest
sig upp. Hennes läppar darrade och
hon rodnade ända ut i örsnibbarne.
Men med en kraftig ansträngning
återvann hon herraväldet öfver sig själf
och fortsatte sitt arbete.
En lång stund sedan det äkta paret
gått in i sängkammaren, satt moster
Lova ensam kvar under lampan i
salen. Hon hörde dem tala länge med
hvarandra. Hela deras samtal rörde
sig om det stora kapitel, som heter
framtiden. De lekte med den, som
tvänne barn leka med en docka, som
de afkläda alla gamla utslitna kläder
och för hvilken det endast gäller att
få nya i stället, tillräckligt vackra för
att tillfredsställa dem. Det beredde dem
ett särskildt nöje att täfla med hvarandra,
och om han också någon gång brast
ut i skratt, då hennes lifliga fantasi
skenade för långt, så var det endast
af nöje öfver att se sig öfverträffad.
Moster Lova förstod mycket väl,
hvarom de talade. Hon skakade icke
på hufvudet, ty hon viste, att de voro
lyckliga. Och för hvarje gång hans
bullrande skratt, som ännu bibehållit
mycket af sin ungdomliga friskhet,
trängde ut i salen, kunde hon icke
låta bli att småle. Det lät så
smittande och det upplifvade minnen, som
numera förlorat all sin bitterhet. . . .
* * *
Då grosshandlaren följande dag kom
hem till middagen, var han nedslagen.
Han hade träffat Löfberg, som
förklarat, att han slagit den ifrågasatta
filialen ur hågen. Men han hade sett
generad ut. Hade värkligen Ögren varit
falsk? Som en ersättning hade han
emellertid köpt 1,000 cigarrer af
honom och rekvirerat ett par lådor
cognac. Så det var alltid en affär.
Fru Alm var nära att blifva sjuk,
men hon tröstade sig med Ohnets
nyaste roman, som Anna hämtat på
lånbiblioteket. Och oberoende af
utgången hade det i hvarje fall varit
en omväxling i den hvardagliga
ledsamheten. Ty hon älskade den
spänning, som ligger i oväntade
öfverrask-ningar och såg hälst att hvarje
kapitel hade sin.
Den enda, som blef förvånad, var
lilla Anna. Och hon kunde icke förstå,
hvarför hon fick en örfil, då hon
frågade modren, när de skulle flytta till
sin nya våning vid Strandvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
