Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men inte ett enda i Tyskland. Nu
medger jag visserligen, att man ej löper
någon fara att bli skjuten i en
amerikansk järnvägsvagn häller, såvida inte,
iörstås, två gentlemän komma i ett litet
klammeri med h varan dra och skjuta
vildt, eller så framt inte tåget stoppas
af jämvägsröfvare, som äro lite för
oförsiktiga med sina vapen. Men jag säger,
att det sätt, hvarpå vi uppvärma våra
järnvägsvagnar med kolugnar tar lifvet
af tusentals resande i lungsot och
bränner hundratals lefvande,
då tågen förolyckas.
»Jag bar studerat
saken, ser ni, och jag har
rikanska järnvägsvagnar, och han
lämnade mig en broschyr, som han gifvit
ut, påpekande ohyggligheterna med
kupésystemet. Den berättade om ett halft
dussin mord, femton öfverfall, elfva fall
af rån och fyra fall, hvari ensamma
resande voro instängda i en kupé
tillsammans med en vansinnig — hvilket
allt hade inträffat på europeiska
järnvägar. Jag var på väg till Egypten,
och när jag läst broschyren, började
jag undra, om jag någonsin skulle
lyckas genomlefva järnvägsresan
utan att bli dödad, rånad eller
utsatt för en vansinnig eller
någonting ditåt. Jag trodde på
1 KARLEN RYCKTE TILL SOM HADE JAG SLAGIT HONOM l ANSIKTET.»
fått ihop en ganska nätt statistik. Jag
är den enda jag vet, som haft någon
svårighet med en passagerare under
sina resor i Europa och jag skall gärna
berätta saken för er, ehuru jag därmed
ger mig själf till spillo. Vill ni vara
snäll och skjuta de där tändstickorna
till mig? Dessa franska cigarrer tära
rätt mycken eld och man måste
uppmuntra dem hvar tredje minut med en
tändsticka, om man vill ha dem att
brinna.
»När jag var öfver här i Paris för
en tio år sedan, fanns det en karl här
från Chicago, som försökte införa ame-
historierna den tiden, ser ni, ehuru jag
nu vet, att ungefär hälften af dem voro
osanning.
Jag for med expresståget — the
Penninsular and Oriental kalla de det
— från Paris vid tolftiden en natt. Jag
begaf mig i god tid till tåget och ända
till ögonblicket innan det skulle gå,
trodde jag att jag skulle få bli ensam
om kupén. Plötsligt kom en person
med andan i halsen och hoppade in,
dörren slogs igen och tåget pustade i
väg.
»Jag tyckte inte om karlens utseende.
Han var fransman, fast det rådde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
