Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dref domedagsmörkret och den alltid
oborstade borstbindaremästaren From
från köpingens nu uppklarnande
horisont.
Detta är en sannfärdig
domedags-historia, ty den är berättad af gubben
Troman, som själf är skutskeppare.
DET MÄNSKLIGAS GRÄNSER.
Efter GOETHE.
När den urgamle
helige fadern
ur rullande moln
med härskarhanden
sår blixtar och skurar
öfver den törstiga jord,
kysser jag yttersta
rand af hans mantel/
af barnets tillit
bäfvar mitt bröst.
Ty med gudarne
icke sig mäte
människosonen.
Lyfter han uppåt
pannan och rör
vid de sväfvande stjärnor,
ingenstäds häfta
hans osäkra sälor,
•en lekboll är han
for moln och vindar.
Står han med fasta
märgfyllda leder
på den välgrundade
trofasta jorden,
når han ej upp
till rankans höjd blott,
räcker ej ekens
hvälfvande krona.
Hvad är då som skiljer
gudar från mänskor?
En evig ström
af vågor vandrar
inför de odödlige;
oss lyfter vågen,
uppslukar vågen
och ned vi sjunka.
Trång är den ring,
som begränsar vår lefnad,
och många de släkten,
som rada i tillvaro
länk vid länk af
den ändlösa kädjan.
Fredrik Rignell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
