Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går oförsvagadt och obrutet igenom
densamma. Vidare utför den en
egendomligt pendelartad rörelse och
innehar en riktning motsatt den
hvari solen befinner sig. (De
kometsvansar, som man sett riktade åt
solen eller rätt framåt äro af annat
slag). I afseende på svansens
tillkomst har man funnit att den endast
bildas i närheten af solen. Den
synes bestå af gaser af
utomordentlig tunnhet, hvilka genom
solvärmen frigöras ur kärnan och sedan
på något vis stötas bort från solen
och därvid bilda detta egendomliga
bakåtböjda lysande bihang. , Genom
spektroskopiska undersökningar har
man funnit, att kometerna innehålla
fasta kroppar och dessutom kolväten,
samt vidare fått stöd för en redan
förut uttalad åsikt, den nämligen,
att man för att komma till en rätt
förståelse af kometernas natur måste
tillgripa de elektriska krafterna. Denna
teori hade redan blifvit uttalad af
Bessel och Olbers på grund af deras
undersökningar af svansens
utveckling och pändelartade rörelse.
Spektralanalysen lemnar flera stöd
för denna teori. Fullständig analogi
mellan kometspektrum och
kolvätespektrum vinnes endast då spektrum
tages från kolväten under elektriska
urladdningar. Vidare funno Dunér,
Vogel och Hasselberg samtidigt att
1882 två kometer visat den
egen-’ domligheten att de, då de gingo
närmast solen, gåfvo metallspektrum
och ej kolvätespektrum, men på längre
afstånd däremot bleknade det förra
bort och det senare framträdde med
stor styrka. Genom experiment fann
sedermera Hassel berg att om i ett
slutet rör med förtunnadt kolväte
och natrium elektriska urladdningar
försiggå, erhålles endast
kolvätespektrum så snart ej röret
upphettas så att metallen förgasas. Sker
däremot detta, framträder natriums
spektrum enbart.
Man har flerfaldiga gånger
konstaterat att kometer sönderfallit i7
flera och t. o. m. delat upp sig i en
svärm af små kroppar, hvilka då de
komma in i vår atmosfer gifva
upp-hoftill de s. k. stjärnfallen.
Konstitutionen hos kometerna är sålunda
ytterst lös.
På grund af de fakta vi förut
anfört kan man bilda sig en
ungefarlig bild öfver hvad kometerna i själfva
verket äro: »En komet är en större
eller mindre samling af små kroppar,
som befunnit sig ute i världsrymden,
möjligen redan inom solens
attraktionsområde, men i allt fall följt henne,
om också på mycket stort afstånd
under hennes väg bland de öfriga
stjärnorna och med en hastighet, som
varit nära lika med hennes. Så
småningom drages den likväl genom
solens attraktion ned till henne och
tvingas i mån af planeternas
inverkan på hennes bana att antingen i
en hyperbel gå ett enda hvarf förbi
solen, eller bindes den till
solsystemet i en elliptisk bana. Då svärmen
närmar sig till solen, börjar dennas
värme, hvars inverkan ej på något
sätt dämpas genom någon
absorberande atmosfer, att verka förgasande
på de flyktigare ämnen, som
förefinnas i densamma. Förekomma c^lessa
endast mycket sparsamt, bildar sig
blott ett gemensamt rundadt töcken
kring alla kärnkropparne, och från
jorden sedd visar sig kometen matt
lysande och svanslös. Finnas
däremot de flyktiga ämnena i stor mängd
utveckla sig mäktiga gasstrålar, hvilka
försättas i glödning af från solen
utgående elektriska krafter, och i och
därmed visar sig det hela som en stor
komet med svans.» (Efter Prof. Dunér.)
Yi vilja äfven anmärka att man långt
ifrån att hafva uppnått någon allmänt
antagen teori tvärt om endast kan göra
sig några dunkla och ofullständiga
föreställningar af verkliga förloppet.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
