Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anbefalla den till hvarje mor med ett
ostyrigt par tvillingar, då detta med
säkerhet nedbringar oväsendet till
hälften. Två af mina spenbarn voro så
upptagna med att sticka fingrarna i
ögonen på de andra barnen och i att
undersöka deras hår, att de inte hade
tid att skrika. Jag tår emellertid
tillstå, att de båda, som voro
underkastade denna undersökning, gjorde sitt
bästa för att tillställa myteri, men det
oaktadt var det endast hälften så
mycket oväsen, som det skulle varit, om
de andra två deltagit i konserten.
Jag ansåg det så troligt, att den
moder, som nyss varit hos mig, var
endast den första af ett helt tåg af
mödrar, att jag afstod från tanken att
se mig om efter en sköterska utan
stannade hemma för att bereda
mö-drarne ett höfligt mottagande. Det
dröjde heller icke länge, förrän en
inställde sig. Det var en irländska och
den enda förståndiga af allesammans.
Då hon såg, att hennes barn var
oska-dadt och belåtet och hade fått ett
godt tag i håret på ett annat barn
med svarta ögon, hukade hon sig ned
och skrattade och sade, att hon aldrig
sett något så näpet förut. Enligt hvad
hon uppgaf, bodde hon omkring en
mil från mig, och hon stod utanför
sin dörr betraktande landskapet, då en
hund störtade in, ryckte till sig
barnet i vaggan och rusade bort. I
förstone trodde hon, att hunden var den
Lede, men strax därpå erinrade hon
sig, att den Lede var alltför upptagen
med den irländska frågan för att ge
honom tid att stjäla barn i Iowa,
hvarför hon följde efter hunden, som
hon kunde se springa genom snön.
Hon följde hans spår ända till min
dörr och i stället för att kalla mig en
bamaröfvare och tala om polis, var
hon full af medlidsamhet med mig och
erbjöd sig att stanna och taga vård
om hela menageriet, ända till dess det
sista barnet af hämtades.
De återstående mödrarna anlände
under loppet af en timme. Jag läste
in mig i öfre våningen och lämnade
åt irländskan att förklara sakens
sammanhang. Som jag sedermera erfor,
hade den intelligente hunden kastat
två kvinnor i gatan och stulit deras
barn ur armarna på dem samt äfven
brutit sig in i två hus, i det sista af
hvilka han lagt sig till med de båda
tvillingarne. Alla mödrarna voro, med
HON KALLADE MIG VID ALLA NAMN HON
KUNDE HITTA PÅ.
1
undantag af irländskan lika oresonliga
som de möjligtvis kunde. De påstodo,
att jag med afsikt dresserade hundar
till att stjäla barn, och de hyste intet
tvifvel, att min afsikt därmed var att
vivisekera dem. Hvad hunden
beträffar, voro de öfvertygade om, att
han var behäftad med rabies och att
deras barn ofelbart skulle dö af
vattu-skräck. Ett par af kvinnorna hade
med sig sina män, som begärde få
träffa mig, under förklaring att de
önskade jaga mig en kula genom
huf-vudet. Irländskan ljög ädelmodigt för
dem och uppgaf, att hon kört ut mig
med en klubba och att jag nu var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
