- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
127

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tos bättre motsvarade Dumas’ figur.
Fra Håkanson spelte Anne de Breuil
med lidelse och gjorde allt för att höja
detta bättre Folkteatersstycke till
kultiverade åskådares nivå. Hr Lindberg
roade i kardinal Richelieus korta,
ironiska roll och behandlade med
skämtsam öfverlägsenhet det väldiga räfröda
släp, b an drog efter sig under
festligheten i sista tablån, då författaren låter
sin Richelieu, till alla historiskt
kunniges bestörtning, afskedas af Ludvig
XIII (I). Praktfullheten i kostymer var
utomordentlig, och särskildt
promenerade br Olssons kung omkring i en
delikat hvitglänsande sidendräkt.

En pjes, man gärna såg om igen,
var »Försvunnen», af Bisson ochSylvane,
den bästa moderna franska fars, jag
känner, våldsamt rolig utan att vara
det minsta cynisk. Det är här, hr
Eliason gör sin lustigaste figur och
utför en bengymnastik, som bör väcka
yrkesmäns afund och som kommer
publikens skrattnerver att dallra i 64 dedels
takt. Också hr A. Ranft är rolig. Hos
hr V. Lundberg upptäckte jag en ny
konst, förmågan att röra ögonbrynen
ett upp, ett ned på samma gång, hvilket
ger ett häpnadsväckande uttryck af
skarpsinne och misstänksamhet åt den
poliskommissaries ansikte, han har att
framställa.

Dramatiska teatern har också börjat
året med gammalt nytt, »Romeo och
Julia». Vid denna repris fick jag sitta
ganska länge och vänta på stämnyig,
detta obeskrifliga något, som är
nödvändigt för att man skall trifvas på sin
plats och känna böljeslagen af de
agerandes temperament. Jag lyckades dock,
innan föreställningens slut, förstå och
sentera både fröken Jansons och hr
Palmes artistiska bemödanden i de
svår-spelta hufvudrollema, ty konsten att
njuta af teater består icke blott i att
uppfatta h vad som sker för ögonblicket
på scenen, utan lika mycket i den
sensiblare förmågan att märka arbetet före
uppvisningen, den kärlek till rollerna,

som de uppträdande ådagalagt under
inöfningen, äfven om uppgifterna skulle
gå öfver deras krafter. Denna Julia
var för högröstad, för litet nyanserad,
men skön till det yttre och glödande,
och en starkt kännande Julia är bättre
än en sentimental. Med sin vanliga
vekhet och förmåga att återgifva
drömmar, gaf hr Palme illusion i de
lyriska momenten, men ägde icke den
vulkaniska kraft, som bör utmärka Romeo,
när allt faller sönder kring honom och
hans förtröstans dammar brista. En så
rik känslovärld är dock inbäddad i
detta Shakespeares drama för alla tider
om. kärleken, att man njuter däraf,
äfven om prismorna, som skola bryta hans
genis strålar, icke äro så utsökt slipade.
Mest i stil med stycket voro fröken
Åhlander (amman), hrr Pcrsonne
(Mer-cutio) och Örtengren (patem).
Kostymerna voro magnifika. Teatern är allt
tack värd för att den upptagit stycket,
det tredje af den store britten, som
tillhör dess stående repertoar.

De två andra äro »Förväxlingar»*
och »Trettondagsafton», hvilket senare
gafs på Nils Personnes 50-års-dag den
15 januari. Han skänkte oss åter en
skrattafton genom sin dråpliga
gutta-perkafigur, Malvolio. Hans jubileum
fortsattes efter pjesen på Grand Hotell,
där 300 personer deltpgo i en
sub-skriberad supé, under hvilken den
populäre konstnären och arbetsamme
intendenten hyllades på vers och prosa.

Hans bästa dåd hittills ’Jiå sitt nya
halfsekel är framförandet af
Shakespeares »En midsommarnattsdröm * å
Kungl. teatern, hvilken sålunda, efter
många års skilsmässa, åter börjat
samarbeta med (f. d. Kungl.) Dramatiska
teatern. Detta tecken till konstens
höjande bör hälsas med glädje,
isynnerhet som det shakespeareska féeriet gafs
väl både i tal, musik, balett.
Dessutom var uppsättningen stämningsrik.
Som särskildt lyckade nämner jag fru
Holmlund, en härlig Helena, fröken
Bosses lille förtrollande Puck och hr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free