Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäckströms Spole, en ny drastisk figur
i hans rika galleri. Det var första
kvällen af denna repris som hr
The-gerström i Egeus’ roll tog farväl från
scenen. Den gamle blinde
skådespelaren höll, bärande lagerkransar på sin
arm, ett gripande afskedstal till den
publik, som i honom så länge sett en
samvetsgrann, dugande konstnär.
* * *
Ny var tysken Arthur Schnitzlers
enaktare »Kamraten» på Vasateatem.
Författaren är förut känd hos oss
genom »Älskog» (Liebelei), som spelats
af dir. Ranft och af Betty
Hennings-toumén i somras. Dessutom har S.
skrifvit »Den gröna kakadun», gifven
i Berlin.
»Kamraten» handlar om en läkare,
som på hustruns begrafningsdag får
veta, att hennes älskare — hans egen
ussistent — samtidigt haft en annan
förbindelse. Detta visste hustrun om,
men bröt ändå icke förhållandet.
Man– nen har vetat om hennes tycke för
assistenten och tolererat det, därför att
han själf var mycket äldre än hon,
som hade ungdomens rätt att älska.
Han trodde henne vara intagen af en
stor passion. Men när han nu ser
slinkdraget, vämjes han och lämnar för
alltid det rum, där hon vistats.
Det intressanta, om ock något dunkla
stycket — trådarne däri äro så fina,
att man knappt får tag i dem — gafs
dämpadt. Hr Fredrikson spelte här
tragedi. Genren är icke hans, och han
kom oss förvisso ej att gråta. Han tog
det måttfullt och distingueradt.
Nytt var likaledes Karl Hedbergs
lilla lustspel »En äkta man» å samma
teater. Det var den tusende och första
variationen på äktenskapliga småtvister
och obehag, hvilka slutligen upplösas i
harmoni och här rendera en utesupé på
tu man hand mellan de nyss gnabbande
makarne. Konsten att skrifva en sådan
pjes består i att kunna trassla till en
härfva och så reda ut den igen. Den
handrörelse, med hvilken man utför
detta lilla hokus-pokus, bör vara
elegant och rask. Hvad elegansen
beträffar lyckades författaren, då hans
dialog är fin, men raskheten kunde
varit större. Stycket saknar egentlig
dramatisk point, men de spirituella
replikerna däri kommo väl fram, särskildt
tack vare hrr Laven och Byström.
Ht Ht *
CASTOR OCH POLLUX.
(Två teaterhabituéer mötas i
Kungsträdgården).
Förste habituén:
Nå, hvad säger du om Christiernssons
nya pjes:
Andre habituén:
Går inte upp mot »Gurli», ty där
fanns karaktärer och man greps af en
ung kvinnas öde. Minns du fru
Hart-mann? Åh, om man fick henne
tillbaka! — »Castor och Pollux» spelar
på den vanliga tyska klaviaturen. Frun
vet inte om, att mannen rustat,
misstänker det, när vännen kommer på
besök, mannen reser till Stockholm,
frun reser efter, misstänker på nytt,
flyr med vännen, som vill hämnas på
mannen, som han tror ha enleverat
den han egentligen älskar — alla mötas,
villervalla, upplösning, giftermål. Man
har sett det förr.
Förste:
Nåja. Men hvarför inte lika gärna ge
svensk-tyska lustspel som veritabla tyska?
Andre:
Mycket rätt. Publiken hade roligt,
dialogen har fart och godt lynne, och
författaren vet att knipa folk med
lokal-och tids-anspelningar, t. ex. det
glittrande loftalet öfver vårt sköna
Stockholm, replikerna om »Stora sällskapet*
och först och främst symbolen i [-äktenskapet]-] {+äkten-
skapet]+} mellan den svenske mannen och
den lilla norska frun.
Förste:
Var det inte fröken Sjöberg, som
spelte henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
