Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tande visioner, men äfven af bitter
tragik, liksom den gamle Ibsens senare
dramer, men rymmande så mycket mer
af skär skönhet, af allt försonande humor,
af äkta djup. Dessutom utfördes en
af de storslagna
Rasumowsky-qvartet-terna och — såsom mellannummer å
programmet — en trio ur mästarens
opus i, en älskvärd och käck
komposition från den tid, då det unga
brus-hufvudet — den blifvande giganten —
först gjorde sig ett namn inom den
glada käjsarstadens konstälskande
kretsar som — pianist, och där bredvid
äfven ansågs ha vackra tonsättareanlag.
Den ende, som icke på rätt länge
kunde upptäcka något mer
anmärk-ningsvärdt i den unge pianistens
kompositioner, var, säges det, fader Haydn,
hvars ögon först öppnades af septetten.
Och hvad är oss i dag septetten mot
så många andra bland Beethovens
tidigare kompositioner. Man ser, att
tiderna på dessa sista hundra år icke
förändrat sig så synnerligt mycket.
Det nya inom konsten har fortfarande
svårt att göra sig förstådt. — Trion
spelades fint och mejsladt, nästan
sirligt å la rocöco af hr Stenhammar,
sekunderad af hrr Aulin och Carlson.
Följande dag konserterade fru
Nor-man-Neruda, såsom lady Hallé
fortfarande älskar att kalla sig, då hon
gästar Stockholm, och förtjuste såsom
alltid den publik, som har öppet sinne
för ädel, förfinad konst. Såsom fru
Neruda vid detta tillfälle spelade en
sonat af gamle Händel, så spelar
endast den, som besitter den mest
lysande teknik, den skönaste,’ mildaste
ton både i passager och i enkla, burna
fraser, men för hvilken på samma gång
detta är blott tnedel, icke mål.
Hän-dels hela musikaliska stil ligger oss
så fjärran, att vi nästan behöfva
fulländningen, då han tolkas, för att vi
skola få klart för oss det verkliga
innehållet, kraften, känslan i hans
musik. Det låg denna verkliga andakt
öfver denna enastående ladys spel, att
man ofrivilligt kommer att tänka på
en annan Händel-sångerska — jag
hoppas att fru Neruda ursäktar, att
jag för ett ögonblick glömde bort, att
det är med stråken," som hon lockar
fram sina toner — nämligen den, på
hvars graf Händeis *Jag vet» att mm
förlossare lefver» inristades, den, som
på grund af traditionens makt alltid
stått för mig som den högsta, Jenny
Lind. Att tolka det enkla med
storhet, det är en konst, som så fä förstå.
Fru Neruda visade en följande
konsert med sitt utförande af Seb. Bachs
underbara Chiaconna, att hon icke
be-höfver sky ens de mest djupsinniga
kompositioner. Har hon icke som Ysaye
. blifvit berömd genom sitt Bach-spel, så
beror det nog blott, att hon icke
tillräckligt egnat sig däråt. Hennes
utförande af chiaconnan var emellertid
pregladt af fullödigt mästerskap. Var
Marteau, som äfven nyligen lät oss
höra dessa den gamle underbare
kantorns djupsinniga variationer, rörande
i den sköna hängifvenhet, som präglade
hans föredrag, så imponerade fru
Neruda genom den majestätiska storheten
i sitt spel. Ännu mer på sitt
egentliga område är hon kanske emellertid
i verk sådana som Spohrs sångscen,
som hon sjunger som en »bel cantos»
öfversteprestinna, eller Mendelsohns
konsert, som hon spelar luftigt och
poetiskt och på samma gång med en
monumental enkelhet, som söker sin
like. Dessa begge kompositioner
utförde fru Neruda med orkester på
operan och firade därmed en verklig
triumf. Hon åtföljdes af en dansk
pianist, fröken Johanne Stockman*, som
visade sig som en fint utbildad talang,
flärdfri och behaglig både att se och
höra.
En annan konsert, som ådragit sig
uppmärksamhet, var den af
musiker-föreningens nybildade orkester gifna
matinén med nordiskt program,
hvilken gick af stapeln i Musikaliska
akademien, hvarvid hr Tor Aulin ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
