Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bannerman, sken af att tro på mr
Cham-herlains oskuld, men lät förstå, att The
Chartered Company ljugit fräckt och gjort
sig skyldigt till fiske i grumligt vatten.
Det var icke första
gån-Chambertain gen mr Joseph Chamberlain
och sir William haft att utkämpa ett oratoriskt
Harcourt. envig med oppositionens
ledare. Man kan svårligen tänka
sig en större motsats än dessa båda män:
Sir William Harcourt, fullblodsaristokraten,
med anor. som gå upp till Wilhelm
Er-öfrarens tider, och Chamberlain,
mannen från gårdagen, sin egen
lyckas smed, af borgerlig härkomst,
som tillverkade skrufvar och
skruf-muttrar, till dess han blef rik och
kastade sig in i den högre
industrien och politiken; den föire, en
scholar, som studerat i Oxford,
låtit inskrifva sig i advokatståndet
och hållit föreläsningar i folkrätt,
samt under Gladstone varit
kron-jurist; den senare utrustad med
nätt och jämt det lätta litterära
bagage, som utmärker lärjungen
rid en folkhögskola; den förre,
gammal whig af renaste vatten, —
den senare banérförare för
kapitalet och industrien, före detta
republikan, före detta radikal, före
detta anhängare af homc-rule, och,
såsom imperialismens och
jingois-mens förnämsta språkrör, medlem
af lord Salisburys kabinett.
Under debatten om
Den engelska underhusets svar på
adress- hennes majestäts tron-
debatten. tal, fingo de båda
kämparne tillfälle att
mäta s\g med hvarandra. Sir
William uttalade med mycken
skärpa sitt ogillande af kriget;
Chamberlain försvarade sig med
den lumpna fintligheten att låtsas
tro, att hans motståndare
därmed åsyftade att nedsätta
anseendet hos krigets offer, som begråtas
af sina familjer och stupat under
fullgörande af sina plikter, utan att taga
hänsyn till konfliktens uppkomst.
Chamberlain skördade mycket bifall för sitt tal, och
huru mycket oppositionen än klandrade
regeringen, slutade den likväl med den
bestämda förklaringen, att kriget måste föras
till slut, kosta hvad det ville.
De liberala i England ha
Chauvinismen icke häller den allmänna
me-/ England. ningen för sig, ty denna är
nu mer än någonsin krigiskt
sinnad, och det stöd hos befolkningen,
lord Salisburys konservativa regering
kan påräkna, visar sig bäst däri att
staden York, som för fyra år sedan med
endast elfva rösters majoritet valde den
konservativa amiralen lord Beresford till
sin representant, har efter honom med 1,430
röster valt den konservativa kandidaten,
ehuru York förut icke tillhört torypartiets
fasten. Huru upphetsade för öfrigt massans
känslor äro med anledning af kriget, visar
sig emellertid allra bäst däraf att den
liberale parlamentsmedlemmen mr Labouchere
och socialdemokraten Hyndman misshand-
lats vid ett möte i Northhampton, då de
talade för fred med boers. Det plägar
eljest icke ingå i det engelska folkets vanor
att våldföra sig på församlings- och den
fria yttranderätten. Icke ens under Krim
krigets stormiga och ofördragsamma tid
förekom något sådant. John Bright och
Richard Cobden förlorade visserligen sin
popularitet och utpekades som fiender till
fosterlandet, men massan hängaf sig dock
icke till sådana excesser, som på senare
tiden tyckas ha blifvit ett nödvändigt till
behör till patriotismen. De kunna dock
Rosåi foto.
FRU LINDBERG SOM »HENRIETTE» I »BROTT OCH BROTT».
(SE SCENEN!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
