- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
159

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkan var bygd af åttkantigt timmer
och återupptogs till gudstjänst och
kallas nu Ekeshärad.

* * *

Farsoten fick de svåraste moraliska
följder och gaf snart anledning till
exalterade rörelser, som kommo alla
samhällsband att lossna.

Boccaccio meddelar i sin Decameron,
hurusom den ena medborgaren undvek
den andra, att släktingar sällan eller
aldrig besökte hvarandra, att en
broder öfvergaf den andra, systern sin
bror och ofta hustrun sin man, ja, att
fäder och mödrar undveko att besöka
och sköta sina barn.

Många lefde »scm hvar dag vore den
sista», säger Boccaccio. Somliga friska
slöto sig samman i fullständigt afskilda
sällskap, förande ett måttligt
lefnads-sätt, undvikande utsväfningar och föga
eller intet frågande efter hvad som
ti-made omkring dem. Men äfven deras
kretsar sprängdes ofta af pästen.
Andra åter ansågo allt som gemensam
egendom och lefde ett djuriskt lif. Man
gick in i ett hus; fann man det friskt
stannade man och lefde af dess förråd
så länge det räckte. Bristen på
tjänare blef stor. Förnäma damer
begagnade sig af manlig betjäning, osedlighet
florerade och all laglydnad var död.
Döden hade ryckt bort lagens väktare
och samhället var i upplösningstillstånd.
Andra följde en vis medelväg och
somliga flydde, de visste ej hvart, deras
lösen var blott: fly, fly, fly. De döende
bestulos af sina dyrt läjda tjänare, som
ej gjorde dem annan tjänst än att på
afstånd räcka dem ett glas vatten och
åse deras dödskamp; de flesta dogo
utan vittnen. De fordom ceremoniösa
begrafningama förvandlades till de
kortaste och enklaste akter, och då en
präst gick i spetsen för cn procession
för att begrafva en, fann han, då han
kom fram och såg sig om, att ett
flertal liktåg slutit sig till, för att åt sina
döda få ett ord med. Snart
åsidosattes emellertid alla ceremonier, då öfver

100,000 af stadens invånare stupade.
Den, som frisk och sund i ett gladt
lag åt sin frukost, spisade ofta
kvälls-vard samma dag i — andra världen,
skrifver Boccaccio, och snart stodo de
största palats öde och tomma. Då var
det, som ett antal unge män och unga
damer tillsammans flydde från Florens
och slogo sig ned på ett ensligt gods
i norra Italien, där de beslöto att lefva
lifvet så angenämt som möjligt, och
Boccaccio skildrar, efter beskrifningen
öfver digerdöden och dess härjningar,
det friska, ystra och glädtiga lif, som
dessa unga människor förde, där än
den ena, än den andra af damerna
korades till drottning för en dag och
förde spiran, och där man underhöll
sällskapet med tokroliga
munkhistorier etc.

Kloster genljödo af vildt skratt och
skrålande sånger från råa hopar af
röfvare med kvinnor, äfven utsläpade
nunnor, som där förlustade sig med
mat och vin från de tagna förråden
och hängåfvo sig åt utsväfningar. Det
var som om afgrundens demon
lös-släppts för att håna allt hvad dygd och
lag heter. Bulwer har låtit ett sådant
vildt följe i ett kloster skråla en »Skål
för pesten»:

»Pestens skål! må som fri hap städse förkunna
Från bojan hvar skälm, från löftet hvar nunna;
För den fångne en nyckel, för väktarn ett svärd!
Din förbannelse, hej! är min lycka, o värld».

Vidskepelsen dref en mängd
människor tillsamman för att gemensamt värka
för räddning genom syndernas
försoning; sällskap af botöfvare, gisslarne,
drogo omkring i processioner i en mängd
länder, hudflängande sig själfva med
remmar fullsatta med spik, så att blodet
rann, allt under det de sjöngo
psalmer. Där gisslarne visade sig, grep
smittan omkring sig och allt fler
fantaster sällade sig till dem.
Ursprungligen utgjordes de af folk ur lägre
klasser, men småningom tillkommo ock
män och kvinnor ur de högre
klasserna. Förutom dem, som af fromhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free