Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detlev von Liliencron
är närmast influerad af Storm och är i
detta nu Tysklands förnämste lyriske
skald. Liksom Storm och i än högre grad
än denne har han förmågan att se det
karaktäristiska i ett landskap och gifva
en lifslefvande bild däraf i sin dikt.
Men dock är skillnaden stor mellan
den veke, drömmande Storm och den
muntre, urkraftige f. d. officeren
Liliencron. Om Storm är konstnären och
hans diktning den slipade ädelstenen,
är Liliencron naturbarnet, hans diktning
den mångglittrande daggdroppen.
Versen tyckes för honom nästan vara det
naturliga språket. Och händer det
honom dock någon gång att en rad
ej genast vill foga sig till rimmet, kan
han plötsligt lämna sådana oväntade
meddelanden som att
Sehr artig sprach er von Elise Polko,
Es reimt darauf der Rittemame Bolko
eller
Im Osten, weit, nach hinterm Horizonte,
Wenn dies Paradoxon vielleicht erlaubt ist,
Zeigt sich ein Rauch gleich einen Neben-
f ron te
Verzeihung flir das Wort, das sehr ge-
schraubt ist).
Det är ej utan att vår svenska
flicka från Ume,
som det var svårt att ta itu me’,
rinner en i minnet vid läsandet af
dylika strofer, men hos Liliencron
förekomma de blott i hans ypperliga
parodiska riddaredikter och förstärka där
snarare än förminska den afsedda
verkan. En stor dpi af Liliencrons
diktning bäres nämligen af en medryckande
lifslustig stämning och en burschikos
uppsluppenhet, som tar allt i lifvet
från dess bästa och gladaste sida.
Efter balen.
I vagnens mörker atlasskon
satt in helt tryggt, se så!
I betslet skumma fuxama, .
och, Johan, kör nu på!
Emot min skuldra sofver sött,
en krans viol som blifvit trött,
den lilla blonda grefvinnan.
Och hatten sjönk i träsk och kärr,
af dag en strimma drog.
1 vassen ur sin fjäderdräkt
all daggen vipan slog.
I drömmen hör hon spännets lopp,
se’n slår hon sina ögon opp,
den lilla blonda grefvinnan.
Från ängen höres liens klang,
dufhanen kuttrar käckt,
kring hjulen* gläfser bondens hund,
allt lif har dagen väckt.
Ack, ljust och härligt solen sken,
till Gretna Green vi foro hän,
jag och den lilla grefvinnan.
DETLEV VON LILIENCRON.
I sin friska omedelbarhet och sin
vidunderliga känsla för form och rim
har Liliencron beröringspunkter med
vår Fröding i dennes tre första
diktsamlingar. Han älskar den muntra,
kraftiga bondflickan och i en
Liebes-lied säger han:
Du vet ej, flicka, hvad lidelse är,
den sjungs ej af änglakörer.
Men adelsblodet hos honom hindrar
honom från att bli rå — det är alltid
en viss grandezza öfver hans sätt att
berätta om sina kärleksäfventyr.
Icke alltid dock är Liliencron den
lustige »Bruder Liderlich», om hvilken
han sjunger i en af sina visor. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
