Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJÄTTE SINNETS UPPODLING.
Af MARY KARADJA.
(Forts. fr. Varias febr.-n:r.).
C piri tual ist i ordets vidsträcktaste
be-^ märkelse är hvarje människa, som
tror på Gud och på själens odödlighet.
Hvarje kristen är (eller rättare sagdt
borde vara) spiritualist. . .
Vanligen menas dock med denna
benämning särskildt de människor, som
erfara behof af att minska afståndet
mellan sig själfva och Gud genom att
redan under jordelifvet höja sin ande
öfver materien.
Detta sker hufvudsakligast genom
bönen, om hvars makt flertalet
människor alldeles icke göra sig något
begrepp. Med bön menar jag icke ett
själlöst upprepande af inlärda glosor,
utan en akt, hvarigenom en människa,
— sedan hon för en stund skjutit åsido
all världen med dess små fröjder och
bekymmer — drager sig tillbaka in i
sitt väsens allra heligaste i syfte att
idka umgänge med sin skapare.
Genom bönen åt erknytes den brustna
förbindelsen mellan jordebarnet och Alltets
upphof; det uppstår dem emellan en
magnetisk ström, hvars verkningar äro
i hög grad vederkvickande. Den
människa, som i mörka stunder kännt tröst
och frid strömma ned från höjden, och
som i stormens dag kännt sig fyllas af
lefvande kraft — den människan
mäktar ej mera undvara bönens mäktiga
hjälp. Det uppstår hos henne ett
oemotståndligt behof af att dagligen bada
sin själ i det eviga ljusets strålar. Hon
flyr med fröjd undan den yttre
världens skorrande dissonanser in i sitt
eget väsens harmoniska djup och
finner där anknytningspunkten till en
högre värld. Hvar hon än befinner
sig, åtnjuter hon den ljufliga förmånen
att kunna — alldeles oberoende af sin
II.
omgifning — isolera sin själ och
försjunka i andaktsfull stillhet. Genom
koncentrering af viljekraften tornar hon
upp kring sig en ogenomtränglig mur,
mot hvilken ofridens vågor studsa
maktlösa tillbaka.
När en människa kommit därhän att
hon, efter behag, kan stänga sin själ
utåt — och öppna den inåt, då har
hon blifvit spiritualist i ordets bästa
bemärkelse. Förmågan att mentalt
af-söndra sig från den materiella världen
är första steget till andlig frigörelse.
För de andar, hvilka under
jordelifvet varit kroppens slafvar, medför
döden icke frigörelse; alla obesegrade
lidelser bilda fjättrar, som kedja anden
vid materien.*
De människor däremot, hvilka
segerrikt bekämpat det lägre jaget, så att
kroppen blifvit andens lydige tjänare,
de kunna, redan före lifstrådens
slitande, komma delvis i åtnjutande af
en frigjord andes förmåner. Den
förnämsta af dessa torde bestå i
förmågan att meddela sig med högre
stående väsenden.
Till en viss grad åtnjuter hvarje
människa denna förmån, ehuru de jlesta
äro fullkomligt omedvetna om att de
mottaga intryck från andevärlden.
Samvetet är ekot af vår skyddsandes
allvarliga stämma. Han söker att hjälpande
ingripa i vårt lif genom att hindra oss
från att begå onda gärningar, hvilkas
konsekvenser skulle i en framtid ofelbart
komma att återfalla på oss själfva.
Samvetet är således ett slags
andlig själfbevarelsedrift.
Djurens instinkt varnar dem för an-
* 1 mitt sista arbete Hoppets Evangelium
behandlar jag utförligt existensformen efter döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
