Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När en spiritualist uppnått detta
stadium, kan han utan svårighet —
genom uppodling af sitt sjätte sinne —
idka umgänge med frigjorda andar.
Spiritistens sträfvan går ut på att
söka förmå andarne att sänka sig till
hans egen nivå; han drar dem till sig
på det fysiska planet. Spiritualisten
däremot ilar andarne tillmötes genom
att höja sig själf till det astralä
planet. Det beror på hans eget
själstillstånd huruvida detta lyckas eller icke;
under det att spiritisten kan — ifall
han disponerar ett godt medium —
träda i. förbindelse med andevärlden,
alldeles oafsedt sin egen andliga,
etiska och intellektuella halt.
Spiritualisten är sitt eget medium
och måste — till ernående af goda
resultat — koncentrera alla sina
själs-förmögenheter i intensiv receptivitet.
Han måste sträcka sin själ uppåt i
aspiration för att undfå inspiration.
Hans hjärna är den fotografiplåt, på
hvilken andevännerna reproducera
bilder af öfverjordisk fägring.
Gent emot andevärlden bör
spiritualisten ställa sig negativ d. v. s.
emottagande’; gent emot sinnevärlden
positiv d. v. s. gifvande. Han får ej
glömma att mycket skall kräfvas af
den som erhållit mycket. Han skall
en dag anmodas lämna redovisning för
det bruk han gjort af sitt dyrbaraste
pund — d. v. s. den andliga
synförmågan, ty genom denna springa har
han fått skymta himlens ljus.
• • *
Det sjätte sinnet består i
förnimmandet. Att förneka detta sinnes
existens vore lika löjligt som att förneka
synen eller hörseln. Det torde
näppeligen finnas en enda människa, som ej
vid något tillfälle i sitt lif erfarit
förnimmelser, d. v. s. begrepp som
inträngt i hjärnan utan de öfriga
sinnenas förmedling. Dylika förnimmelser
äro af mångfaldig natur. Se här några
af de former, under hvilka de vanligast
förekomma:
I9I
förkänningar af annalkande faror;
omotiverad antipati eller sympati
mot vissa personer;
brottsliga impulser;
plötsliga ingifvelser etc.
Själfva orden »inspiration»,
»ingif-velse», »infall* (som, egendomligt nog,
oupphörligen användes af personer,
hvilka alldeles icke tro på någon
förbindelse mellan ande- och sinnevärlden)
innebära ju att hjärnan riktats genom
erhållande af ett tankematerial, hvaraf
den förut ej var i besittning.
Hvarje verkan måste hafva en orsak;
erhållande förutsätter gifvande. Den,,
som erkänner erhållandet, måste
äfven-ledes erkänna gifvandet. Detta
erkännande föder frågan: »hvem är
gifva-renr» Då detta bevisligen icke är en
lefvande människa, är det ju
uppenbart att den osynlige hjälpare, som
te-lepatiskt i vår hjärna intrycker råd och
upplysningar, måste vara en af de
millioner oinkamerade andar, som
existerar omkring oss.
Enhvar som har klart för sig, att
jordens osynliga befolkning är minst sagdt
lika talrik som den synliga, inser att
det är af lika stor betydelse att värna
sig mot onda andar som att undvika
umgänge med moraliskt pestsmittade
individer.
Dåliga människor draga magnetiskt
till sig beslägtade andar. Sedan dessa,
genom kroppens förlust, blifvit
urstånd-satta att personligen tillfredsställa sina
onda lustar, finna de en infernalisk
fröjd i att drifva till fördärf de
beklagansvärda varelser, som till följd af
analoga lastbara instinkter äro
mottagliga för deras demoraliserande
inflytande.
Flertalet omotiverade brott, t. ex.
mord på för mördaren obekanta
personer, stölder begångna af välbergade
människor, kleptomani, bestialitet m. m.,
böra tillskrifvas onda andars hypnotiska
inflytande på personer af otillräcklig
moralisk motståndsförmåga.
Enda sättet att värna sig mot för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
