Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ändå spörjes intet knot, inga upproriska
rörelser, som i Europa bestämdt icke skulle
utebli under dylika förhållanden. Denna
gång har det rika Albion, berusadt af sina
segrar i södra Afrika, knappt brytt sig om
att kasta ens ett ben åt den arma Lazarus,
som tigger vid dess portar, och Indiens
rajahs och nabober ha funnit lämpligare att
af sina rikedomarl lämna storartade tillskott
till kriget än att med en skärf bidraga
till att lindra hungersnödens kval. Londons
lord mayor har denna gång icke på sina
subskriptionslistor fått ihop mer än 8,000 pund,
men drottningen har dock föregått med sitt
exempel och,
tecknat 1,0001
pund sterling ;
vicekonungcn af
Indien, lord
Cur-zon har utgifvit
mer än 4
millioner pund, men
till all olycka
funnit den
reservkassa, som
under namn af
Famine
funäbW-dats just för att
lindra
hungersnöden, tom, till
följd af de lån
en nödställd
regering nödgats
göra från
densamma«
Sir William
Lock-hardt död.
Liksom vore
icke måttet
härmed rågad t för
vicekonungens
bekymmer, så
förlorar den
indiska arméen
också sin högsta
befälhafvare, sir
William
Lock-hardt, som aflidit i en ålder af femtionio år,
en utmärkt soldat, framstående general, i
besittning af sina underhafvandes förtroende
och kärlek, i lika hög grad som lord
Roberts, och liksom flera framstående
engelska generaler till börden skotte, af en gam
mal familj, som lånat sitt namn åt de
gamla fejderna mellan högländare och
gränsbor samt dessutom besläktad med sir
Walter Scott.
Medan England sålunda lå-
LAiglon. ter de triumfer det firar
öfver-rösta nödropet från Indien, har
i Frankrike åter de gamla napoleonska
och chauvinistiska känslorna fått ny näring
genom Rostands skådespel L’Aiglon, d.
v. s. 5örnungen», som till ämne har
Napoleon I:s son med den österrikiska
ärkehär-tiginnan Marie Louise. Man känner det öde,
som drabbade den lille kejsareprinsen. Efter
den store imperatorns fall fördes han, som
redan i vaggan var kung af Rom, till Wien,
till sin morfader, den »gode käjsar Frans»,
där han såsom hertig af Reichstadt skulle
uppfostras under statskansleren furst
Met-temichs öfverinseende, medan hans moder
glömde sin käjserliga gemål i sin
stallmästares, grefve Neippergs armar. Då man
i den gamla
käj-sargriften i
kapu-sinerkyrkan vid
Neuer Markt i
Wien ser käjsar
Frans Ihvilaisin
enkla kista i
kretsen af de många
gemåler, h vilka
han öfverlefde,
och något afsides,
men dock i när
heten läser
hertigens af
Reichstadt namn på
en annan kista,
uppstiga osökt
tankame på en
tillvaro, som ödet
stäckte genast i
dess begynnelse.
Kring den späde
käjsartelningens
namn har också
legenden inväft
ett helt folks hat
och agg, och de
beskyllningar,
som riktats mot
den unge
käjsar-sonens fångvaktare i Wien ha
hvarken varit få
eller obetydliga.
Käjsar Frans och Metternich ha
sålunda anklagats för att systematiskt ha
ruinerat Napoleons son till kropp och själ
och därigenom i en alltför tidig graf
störtat den besvärliga och farliga frukten af en
förbindelse med den korsikanske
uppkomlingen, som måste varit det legitima
Habs-burgska huset synnerligen vidrig. Denna
uppfattning ha noggrannare forskningar
väsentligen rättat. Det har nämligen visat sig,
att »Örnungen» själf bar dödens frö inom
sig; lidelsefull älskare af jakt, ägnade han
sig åt detta nöje äfven under den allra
fulaste väderlek med åsidosättande af hvarjc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
