- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
213

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THORWALD LAMMERS

derna Devrient och Clara Ziegler, Wiens
Hurgteater Levinsky, Charlotte Wolff och
Sonnenthal; Possart, Kainz, Rossi, Ristori äro
berömda namn, men intet enda för dock
tanken till ett sådant dramatikens högsäte
som Théåtre frangais med dess plejader
af sceniska storheter, dess helgjutna,
homogena uppsättningar af olika trupper och
dess klassiska och moderna repertoar, som
under långa tider varit bestämmande för
hela den öfriga världen. Sophie Arnould,
Adrienne Lecouvreur, Lekain, Talma, m:lle
Georges äro några få af de äldsta, mest
berömda namnen. Mars och Rachel,
Fré-derick Lemaitre, Samson m. fl. tjusade
publiken på 1830* och 1840-talet, och på
andra käjsardömets sista och tredje
republikens första tider minnas de äldre
med förtjusning den ungdomlige, elegante
Delaunay, den fine Febvre, Maubants
klangfulla, mäktiga stämma, Mounet-Sullys
ungdomliga eld, Gots gripande
Moliére-typer, bröderna Coquelins komik,
Madeleine Brohant, den oförlikneliga Croisette,
Sarah Bemardt och den intagande
Reichem-berg, Jeanne Samarys klingande skratt
och många flera, som tillhörde denna
glänsande tid. Icke underligt för den skull
häller, att Victorien Sardou grät vid
tanken på den skatt af minnen, kultur,
konstverk och dyrbarheter, som den röda
hanen på några timmar så brutalt förstörde,
i synnerhet som äfven ungdom, lif och
skönhet i den innebrända vackra
skådespelerskan m:lle Jane Henriots person
måste betala en beklagansvärd tribut till det
härjande elementet.

Skördades sålunda den unga
konstnärinnan redan på
tröskeln af sin lefnad, så afled där-

en af flyglarne till Palais
royal, voro nämligen de
yppersta minnen af
sceniskt konst förknippade.
Schillers och ännu
mindre Göthes namn äro
icke så nära förenade
med någon tysk teater
som namnen Corneille
och Räcine, Voltaire och
framför allt Moliöre med
Théåtre francais.
Enskilda konstnärer af
framstående rang
omtalas från det öfriga
Europa; England har haft
sin Kean, sin Kemble,
sin Garrick och sin mrs
Siddons, det kan ännu
berömma sig af si r H en ry I
r-ving och miss Ellen Ter
ry, Berlin har haft brö-

Le Pére
Didon.

FEU MALLY LAMMERS.

(Se musik.’)

emot en af det modärna Frankrikes mest
stridbara präster, dominikanmunkenoch pre
dikanten Pere Didon i en ålder af 60 år i
Toulouse, sedan han en tid för sin sträfvan
att »tjäna Gud med éclat, med svärd i
hand» äfvensom för sina anstötliga
predikningar mot äktenskapsskilsmässan en tid
blifvit förvisad till ett kloster på Corsica.
Vänskapen med den berömde pater
Lacor-daire förmådde honom att inträda i
domi-nikanorden, och i tjugu år förstod han ge
nom sina predikningar, i hvilka han i sitt
föredrag, liksom till sitt yttre, mycket liknade den
äldre Coquelin, fängsla sina åhörare. En tid
var han det franska militärpartiets
språkrör, och äfven såsom lärare och
uppfostrare gjorde han sig bemärkt. Han skref
äfven ett större arbete *Jt(sus Christ*, som
skulle vara en vederläggning af Renans
arbete, och var i många afseenden en
märklig företeelse, om också med stark bismak
af charlatan.

En annan afliden storhet,
li-Statsmini kaledes mycket stridbar, ehuru
8tern v. Putt- på det politiska området, var
kamer. förre preussiske statsministern
Robert Victor Putt kamer,
konservativ statsman och senast öfverpresident
i Pommern, dessutom nära anförvant till
furstinnan Johanna von Bissmarck, och
mycket hyllad af hennes man, den store
tyske rikskanslären. Såsom kultusminister
blef det hans uppgift att genomföra den
första kyrkopolitiska fredslagen, som gjorde
det möjligt att sluta den så mycket
omtalade kulturkampen. Såsom inrikesminister
gjorde han sig mycket hatad genom god
tycklighet, valtryck och sin princip att mot
sina motståndare alltid följa sin frände
rikskanslärens maxim å corsair corsair et

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free