Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet hade han farit till Paris för
att låta Margaret studera
målarekonsten, för hvilken hon, enligt hvad jag
sedermera erfor, ägde utpräglad
begåf-ning. Mr. Brownleigh var enkling och
Margaret hans enda barn. Senaste
gången jag såg henne var hon ett litet
pyre på åtta år, men nu hade hon
blomstrat upp till en ytterst vacker och
tjusande ungmö.
Mitt vänskapliga umgänge med mr.
Brownleigh och hans dotter förnyades
genast.
Jag gästade dem ofta. Deras hem i
en af de förnämsta stadsdelarna var till
ytterlighet elegant, och allt däri tydde
på rikedom och förfining. Mr.
Brownleigh var fortfarande upptagen af affärer
och sällan hemma. Jag träffade Margaret
mycket ofta och varsnade snart att hon
var en ovanlig flicka. I trots af sin
ungdom och skillnaden i vår ålder
intresserade hon mig högeligen. Snart blefvo
vi också kamrater, och under yåra
dagliga promenader och samtal funno vi
att vår smak stämde öfverens i
mycket. Hon hade inredt sin atelier i
andra våningen bredvid sina rum, och
där tillbragte vi många angenäma
eftermiddagar. Medan hon målade satt
jag antingen i godan ro och iakttog
huru hennes arbete skred framåt, eller
läste jag högt för henne.
Något som’ fängslade
uppmärksamheten i hennes atelier var dess
egyptiska anstrykning. Möbler, draperier,
bibelots samt åtskilliga af målningarna
voro egyptiska. Då jag en dag
påpekade detta dekorationsmotiv tycktes hon
ett ögonblick förstämd. Därefter ledde
hon samtalet på det gamla Egyptens,
historia. Jag öfverraskades högeligen
af hennes kunskaper i ämnet. Medan
hon talade om folkets seder och bruk
reste hon sig, öppnade ett litet skåp
och visade mig en märklig samling
egyptiska smycken, hvaraf många voro
högst sällsynta och egendomliga. Hon
sade att egyptiska föremål alltsedan
hennes barndom öfvat en underlig
tjuskraft på henne. Hon hade af sin
fader utverkat löftet att få göra
färden uppåt Nilen och talade med fröjd
om den förestående resan.
Ungefär tre månader efter mitt
första sammanträffånde med Margaret
iakt-tog jag en märkvärdig ändring i
hennes sätt. I början trodde jag att jag
misstog mig med afseende på det
vemod som tycktes smyga sig öfver
henne, men dag efter dag förvissades
jag om att denna egendomlighet i
hennes sätt ej var någon öfvergående
lynnesskiftning. Jag undrade huruvida
det var lämp’igt för mig att tala med
henne om saken och begära hennes
förtroende, men jag fruktade att en
antydning om något dylikt, då den
kom från mig, liksom kunde skrämma
henne. Följaktligen tog jag och
studerade henne noggrannt.
En dag, dä jag gjorde mitt besök,
fann jag Margiret liggande på en
divan i ateliern. Hon hade gråtit.
Jag väntade utan att fråga henne,
öf-vertygad om att hon snart skulle
meddela mig anledningen till sin
bedröf-velse. Ändtligen sade hon med
djupaste allvar:
— Doktor, jag vet att ni skall anse
mig vara en enfaldig flicka, men jag
önskar göra er éh mycket konstig
fråga ... Ni känner till min familjs
historia under flera släktled, eller hur?
— Jo-
— Välan, doktor, vet ni om ett
fall af sinnessjukdom någonsin
förekommit i densamma?
Jag spratt till vid denna fråga.
Jag sade henne att, så vidt jag visste,
alla medlemmar af hennes familj varit
väl rustade i själsligt hänseende.
Flickan svarade icke, men i
hennes ögon fanns ett uttryck, som röjde
att hon led.
Jag frågade henne hvarför hon gjort
mig detta spörsmål. Hon "berättade
för mig att hon, då hon var yngre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
