Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukat se syner på ljusa dagen. Till en början voro
synerna sväfvande och otydliga, men i mån som tiden
gick blefvo de klarare. Alla dessa drömmar, sade hon,
rörde sig om tillvarelseåldrar i en förfluten tid. Hon
sade att bilder af underliga människor, af tämpel och
öknar uppenbarade sig för henne samt att de fortfarit
att visa sig på ett dimmigt och skuggigt sätt ända tills
de nu jäktade henne beständigt. Helt nyligen —
sär-skildt efter det att hon och jag besökt ett museum —
hade de tyckts blifva tydligare ända tills hon ängslades
och började frukta alt hennes själs förmögenheter voro
angripna.
Jag slog bort hennes farhågor med ett skratt«och
försäkrade henne att detta själstillstånd nästan alltid
berodde på någon fysisk rubbning. Efter detta tycktes
Margarets lynne bättras. Hon var åter någon tid sig
själf. Men inom några dagar återvände samma
dysterhet.
Då jag ungefär en vecka senare aflade ett besök
meddelade mig betjänten att miss Margaret låtit bedja
mig ögonblickligen komma till henne i ateliern. Jag
fann henne vandrande fram och tillbaka, lifligt upprörd.
Hon steg fram mot mig med båda armarna utsträckta,
fattade mina händer med sina och utbrast:
— Doktor, jag är fullt öfvertygad om att mitt
förstånd börjar slappas 1
Jag sökte lugna henne, men hon fortfor med bruten
röst:
— I den konsthandel, dit ni och jag så ofta gått
tillsamman, såg jag för ett par dagar sedan en tafla,
som gjorde ett häpnadsväckande intryck på mig.
Hon förde mig till andra sidan af rummet. Där stod
på ett staffli en egendomlig målning, som föreställde en
ökenscen: en brunn med några palmer bredvid. Det
hela var hållet i en underlig rödaktig ton. Icke en
lef-vande varelse fanns att skåda — intet annat än sand
och himmel, brunnen och någrä palmer. Margaret
förmådde ej heherska sin sinnesrörelse. I det hon vände
sig mot mig utbrast hon:
— Doktor, dehna tafla förefaller kanske icke er så
märkvärdig, men jag är öfrertygad om att jag sett denna
brunn förut. Jag har faktiskt varit på denna målning.
Jag är lika förtrogen med platsens omgifningar som med
mitt gamla hems.
Då hon tog saken så allvarligt låtsades jag hålla
med henne. Hon gick bort och betraktade målningen,
närmade sig ännu mera och skärskådade den noggrant
samt gick därefter ateliern rundt, i det hon
uppenbarligen sökte återväcka till lif någon hågkomst från det
förflutna. Jag gjorde mitt bästa för att öfvertyga henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
