- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
261

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för uppenbar, flinade man åt det
parodiska af hjärtans lust. Vasateatems
riksbekanta råtta sprang under
vansinniga hopp fram och tillbaka på
parkettgången och ökade den vilda
glädjen. Skrattsuccén var fullständig,
men tyvärr icke af rätta slaget.

Det är obegripligt, hur direktör Ranft
kan ta upp ett sådant stycke. Icke
visar det hög tanke om den svenska
publikens intelligens och icke häller
stor aktning för de svenska original,
hvilkas framförande fördröjes genom
inöfvandet af dylika nulliteter.

Men jag vill inte lägga sten på
börda — till och med en teaterdirektör
kan missta sig. Återstår nu att nämna
några ord om »Hin ondes snaror*. De
voro tämligen trasiga. Man blir
ovillkorligen förvånad, att hr Christiernsson, som
gör bra lustspel, skrifvit en sådan
operatext. Den håller ju inte ihop och är
ett uppkok på allt för välkända spikar.
Den gamla Meflsto-idén spökar här på
banalt sätt, Asmodeus känner man
också igen, och det var en händelse,
som såg ut som en tanke, att samma
dag »Den ondes besegrare» gafs som
matiné, kunde inte »Hin ondes
snaror» ges på kvällen — likheten var
alltför påtaglig och publiken skulle fått
för mycket sattyg på samma söndag.
Den, som jag emellertid tycker att
textförfattaren knipit mest ifrån, är
dansken Einar Christiansen, hvars komedi
»Broder Rus» handlar om, hur hin
förklädd till munk smyger sig in i
ett kloster och ställer till all möjlig
galenskap bland munkar och nunnor.
Att förf. med känd habilitet här och
där åstadkommit roliga passager, vill
jag gärna gå in på. Men nog bör t. o. m.
ett litterärt arbete i andra planet, som
en-operatext ju är, utföras med större
högaktning för uppgiften.

Don Diego.

*



FOLKTEATERNS PREMIÄR.

»Folket i Fjordbacken» benämner
Fredrik Nycander sitt fyraakters folk-

skådespel som i slutet af förra månaden
med lifligt bifall för första gången
uppfördes. Pjäsen är en dramatisering af
föifattarens novell med snarlikt namn.
Och det visade sig att öfverflyttningen
blifvit mycket lyckligt verkställd.

Bohuslänske torparen Elias Pehrsson
»gör af med sin käring» och sonen
misstänker detta. Lägg härtill en
kärlekshistoria, en präktig, drastisk
begraf-ningsscen, samvetskval, svartsjuka,
slagsmål och brännvin — det hela
kulminerande inför domstol, där till sist
upplösningen kommer till allas belåtenhet.
— och ni har pjäsens ingredienser.
Och det måste médgifvas att från början
till slut verkar stycket natur,
personerna sanna, skada blott att
Folkteaterns begränsade scenutrymme
omöjliggör lämplig iscensättning, hvadan
många detaljer delvis gå förlorade. Utfördt
på en större scen skulle detta
folkdrama utan tvifvel ännu mer bevisa sig
vara ett mycket förtjänstfullt sådant, en
—jag upprepar det — sann teckning från
västkusten med personligt studerade
typer. Situationerna äro ofta friskt
komiska, handlingen konsekvent, det
hela genuint. Andra aktens slutscen är
den mäst realistiska jag på länge sett.
»Så går det till», erkänner man.

Utförandet var i hufvudsak godt.
Hr Strandberg (fadern) hr Fastbom
(sonen) samt hr Liander (drängen)
åter-gåfvo alla säkert och med tillbörlig
fart sina respektiva roller. Kanske
färglägges här och där litet starkt —
men det snarare förhöjer än
förminskar totaleffekten. Fröken Falk (Anna1
spelade enkelt och naturligt sin
sympatiska roll.

Stycket torde få en lång framtid, vi
hafva just ej någon uppsjö på modärna
folkskådespel. Utan att vilja påstå att
hr Nycander borde ägna sin kommande
verksamhet uteslutande åt dramatiska
folklifsskildringar, måste dock sägas att
han här bevisat sig äga godt öga för
just den sortens typteckning.

//. B.



T

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free