Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifkonsten, hvilken enligt det funna
materialet haft användning från
omkring 3000 till 1000 f. Kristus. De
mykeniska skriftecknen beteckna
detsamma, som vi vanligen kalla
bokstäf-ver, men i några fall äfven en
staf-velse. Denna sistnämnda
omständighet har kanhända gifvit anledning till
den äldre mykeniska bokstafsskriftens
ombildning till ett syllabariskt alfabet
på Cypern, hvars inskrifter visa ett
framåtskridande ifråga om
skrifteck-nens utformning och ligaturer m. m.,
men också en tillbakagång, såvidt som
man af det mykeniska skrifsystemet
gjorde sig ett syllabariskt och ej ett
i vår mening alfabetiskt.
Om de mykeniska skriftecknens
urform kan icke mycket sägas. Kluge
framkastar den hypotesen, att de på
ett eller annat sätt skulle
sammanhänga med hettitemas nyssnämnda
skrif-tecken. Vi lämna detta därhän. De
mykeniska bokstäfverna äro redan i
och för sig ålderdomliga nog och visa
en utveckling från de råaste former till
mera smidiga och förenklade, ehuru de
å andra sidan blifva ytterst
förkonstlade genom den mängd ligaturformer,
som bildas, då den ena bokstafven
närmare forbindes med den andra.
Kluge antager nu — och det
synes mig vid en jämförelse mellan det
mykeniska och feniciska alfabetet så
godt som visst — att det förra är
moder till det senare. Men huru skall
man då kunna förklara, att de
feniciska bokstäfverna bära namn, som
alldeles ej motsvara deras ursprung? Om
A i Kreta-inskriftema betecknas med
en yxa (grek. tfxinä), så kan man
visserligen se, att A i de gammal
feniciska inskrifterna också betecknar en
yxa, men hvarför kallas bokstafven a\e{
(= oxe)? Om M i Kreta-inskrifterna
tecknas med tvänne kvinnobröst (grek.
mastos) och motsvaras i det feniciska
skrifsystemet af alldeles samma figur,
hvarför bär detta namnet mem (=
vatten)?
Med sådana frågor kunde jag
genomgå hela alfabetet. Besinnar man
emellertid, att de mykeniska
bokstäf-vema äro afpassade för det grekiska
språkets behof, så förstår man, att
bokstäfverna måste ömsa namn, ifall de
skulle kunna duga i Fenicien-Kanaan.
Ty »yxa» heter på hebreiska vanligen
»garsen» eller »qardom», hvilka ord
icke kunna tjäna som beteckning för
A-ljudet. »Bröst» kallas på samma
språk »schad» eller »dad», och dessa
ord kunna alltså ej återgifva M. Det
nödvändiga namnombytet måste alltså
ske. Härvid har det märkvärdiga
inträffat, att en senare kulturepok, som
efterträdde den mykeniska i Grekland,
lånat skrifkonsten från Fenicien-Kanaan
och samtidigt upptagit dess för
grekerna oförståeliga namn. Ty de
ho-meriska sångarna känna ännu icke
skrifkonsten, utan diktaren har endast
enligt II. VI, 169 hört talas om
skrif-tecken såsom något slags
hemlighetsfullt medel att meddela sig med
hvarandra, och de äldsta kända grekiska
inskrifterna torde härstamma först från
omkring år 700 f. Kr.
Huru skall man nu förklara,att man
i Fenicien-Kanaan gaf de mykeniska
bokstäfverna namnen alef, beth,
gim-mel, daleth etc.? Professor Friedrich
Delitzsch i Breslau, den framstående
assyriologen, utgaf samtidigt eller
något före ofvannämnde Kluge ett
synnerligen intresseväckande arbete med
titel: »Die Entstehung des ältesten
Schriftsystems oder der Ursprung der
Keilschriftzeichen». Under rubriken
»Ausblick auf das phönikische
Alpha-bet» (ss. 221—231) framlägger han sin
mening angående det feniciska
alfabetets uppkomst. Då han vid sitt arbetes
författande tydligen icke haft någon
kännedom om Kluges intressanta
forskningar, så utgår han från den annars
plausiblaste meningen, att
Fenicien-Kanaan är vårt alfabets moderland.
Men tillika uppvisar han — och det
synes mig vara det förtjänstfulla i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
