Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är bekant, att den hebreiska
traditionen påstår, att endast vissa
skrift-stycken (Ex. 20—23 enl. Ex. 24: 4;
Ex. 34 enl. Ex. 34:27; Ex. 17:14;
Num. 33; Deut. enl. Deut. 31:9,24;
Deut. 32 enl. Deut. 31: (19), 22) skulle
härleda sig från Mose själf, hvilken
enligt Ex. 17:14; 24:4; Num. 33:2
0. a. ställen, skulle hafva varit kunnig
i skrifkonsten. Afses med denna
kännedom om skrifkonsten insikt i
hieroglyf- eller kilskrift, så är häremot
intet annat att invända, än att dels
G. T. icke gifver någon antydan
därom, dels att detta sakförhållande bör
draga med sig den konsekvensen, att
större partier af G. T. sedermera hafva
omskrifvits till vanlig skrift. I
betraktande af Gen. 14 kan man
emellertid ej afvisa denna tanke såsom
aprioriskt omöjlig. Däremot äro Moses
insikter i det feniciska alfabetet efter
ofvan framställda fynd och därpå byggda
antaganden alldeles omöjliga att
fast-hålla, så att, om ofvannämnda notiser
skola antagas syfta på Moses
färdighet i det feniciska alfabetet, böra de
anses bero på en anakronism. Hvad
särskildt det viktigaste aktstycket från
den mosaiska tiden, dekalogen, angår,
så angifves denna öfverallt skrifven af
Gud själf — en uppgift, som i likhet
med den i Ex. 32: 32 f. bör fattas i
bildlik mening — utom i 3 4: 2 8, där dock
den ursprungliga läsarten äfven
angif-vit Gud som skrifvare. De olika
formuleringar vi hafva af budorden i Ex. 20,
Deut. 5, Rm. 13:9; Lk. 18:20; Mk.
10: 19; Filo, »De tolf apostlarnes lära»,
visa, att man hufvudsakligen kände dem
genom traditionen, ja att t. o. m.
deras kortare, ursprungligare form
muntligen fortplantats måhända genom
re-kabiter-esseer, hvilkas enda
moral-kodex, enligt hvad prof. Klein i
Stockholm velat visa, synes hafva varit
dekalogen.
De hebreiska texter, Gen. 49, Deut.
33, Dom. 5 m. fl., som man har
anledning anse tillhöra den mosaiska
tiden i stort sedd, äro allesamman af
den beskaffenheten, att de i likhet med
de homeiiska sångerna, Veda-sångerna,
Kale vala o. a. poetiska alster lefvat i
århundraden på folkets eller presters
läppar, innan de upptecknades i skrift.
Därom vittnar äfven deras
fragmentariska text.
År 1831 skref Anton Theodor
Hartman ett öfver 800 sidor stort verk
med titel: »Historisch-kritische For-
schungen iiber die Bildung, das
Zeit-alter und Plan der 5 Blicher Mosis»,
hvari han sökte bevisa, att
skrifkonsten (d. ä. med det feniciska alfabetet)
blef känd af hebreema först under den
s. k. domaretiden, och att det äldsta
skriftställeriet hos samma folk kan
bestämmas till Samuels uppträdande
omkring 1100 f. Kr. Sedan dess hafva
nära 70 år förflutit, men dessa års
upptäckter synas, såvidt jag kan förstå,
snarare bekräfta än vederlägga
Hartmans skarpsinniga iakttagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
