Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NYBYGGARHISTORIA.
Af ATRAM.
T} n karl kom någonstans söderifrån med
^ yxa och en ränsel på ryggen. Han
gick till bonden, som ägde
martallskogen vid älfven och bad att få bygga
en stuga på moen. Bonden funderade:
skogen var ju ingenting, hur
kattsingen skulle det bli stuga utaf? — »Det
ska’ bli min -sak; men medan ni
tänker på’t, kan jag ju gå till sta’n efter
en kagge bränvin, ondt om tid har
jag inte, så länge snön ä’ kvar.» —
»Super du?» frågade bonden. »Nej,
aldrig, inte ens kyrkdagen, men det
fins godt om andra i byn, som gör*
det för både mej och sej.» Så blef
det; han lämnade yxan och gick sex
mil efter bränvin. Han kom till
bonden strax före hälgen, och kaggen var
fylld och duktigt tilltagen för att vara
en mansbörda. De stodo ute på
för-stugukvisten och gjorde upp. »Det
blir nog inte något af med stugan din
på moen, tänker jag, men bränvinet
kan jag köpa», sa* bonden, när de
började röra i öfverenskommelsen.
»Nej, tack skall du ha, jag har också
tänkt, att Pelle i Berge har en mo
midt öfver älfven, och där finns
timmer, som räcker i min tid. Adjö då
och tack, bränvinet kan vara bra på
logen i kväll, förresten.» — »Hm!»
Bonden klådde sig bakom örat, så att
hundskinnsmössan kom att sitta snedt.
»Hm, du tycks inte vara bortifrån, du,
det finns bjälkar på min lillskog också,
hvad den saken angår.» — »Men
Pelle har en svedja, som han inte bryr
sig om.» — »Jaså. Har du sett min
svedja rakt under berget, där aldrig
en potatis kommer att frysa?
Bränvinet kan du lämna här och gå förbi
Bergabondens gård och säg, att min svedja
är färdig och bär mat till nästa år.»
Mannen gjorde som bonden sagt;
han smålog lite’, när han gick nedför
backen, men illmarigt var det icke.
Då han kommit nedanför ägorna, gick
han in i skogen och bort till en stor
myrstack, började draga bort iis och
ruttna björklöf, tills han fick fram en
blank bränvinskagge, alldeles lik den,
som bonden fått; nu smålog han
vackert och nöjdt. »Här ä’ getterna och
kon, som jag ska’ ha på gården min.»
Om kvällen gick han till logen och
såg på dansen. »Långt fram på
våren ha de godt om pluringar efter
skogskömingen», tänkte han och ställde
sig att se på och skoja med jäntorna.
Där voro några karlar, som han
tyckte passa sig, han gick till dem och
frågade, om de kanske skulle spela
femkort en stund, tills spelmannen
kom.
Saken var inte svår att komma
sams om, och spelmannen kom, men
flickorna fingo vänta så länge på
kavaljererna, att de gingo arga hem och
föresatte sig att hämnas på mannen,
som vållat dem missräkningen.
Knifven sitter löst hos
Härjeådalin-gen, när bränvinet stiger åt liufvudet,
och när pängar och bränvin voro slut,
ville de hämnas. Men hvar var han?
Ingenstans — inte i byn och kanske
inte i skogen häller.
Den, som de sökte, gick sjungande
med yxan på axeln och mössan på
nacken uppefter ån till den plats, där
han skulle bygga stugan. Duktiga
vindfällen lågo i skogen, och han kvistade
af dem och arbetade till middagstid,
då hungern dref honom till en liten
håla i berget, där han gömt mat, spik
och verktyg. Pängama fingo också
stanna där. Han räknade dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
