- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
311

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Signora, det är ett vackert
fruntimmer, som ser ut som en prinsessa
och som ber att genast få tala enskildt
med er i en mycket angelägen sak.»

»Ack! Dio mio! hvad är det? Nå
väl, låt den vackra damen komma in
och lämna mig ensam med henne.»

Kammarjungfrun drog sig tillbaka
efter att hafva infört den besökande,
och sångerskan befann sig icke utan
en viss blyghet framför ett fruntimmer,
som var vackjare än hon själf och som
med en världsdams sätt förenade en
säkerhet, som gränsade till djärfhet.

n.

»Det är väl hos signora Antonina,
jag har äran befinna mig?»

»Ni ser henne framför er, min fru.»

»Ni är ju den primadonna, som för
en månad sedan kom från Venedig
och som i afton skall debutera på
operan i la Mascherata ?»

»Tyvärr, min fru, det är jag.»

»Hvarför säger ni det så sorgset,
signora?»

»HvarfÖr gör ni mig äran att fråga
mig det, min fru?»

Det vackra frunrimret inbjöd
sångerskan att sätta sig och tog själf helt
förtroligt plats bredvid henne.

»Signora», sade hon, under det hon
slog ned ögonen, »jag kommer för att
anförtro er en besynnerlig hemlighet
och framställa till er en ännu
besynnerligare fråga.»

»Låt oss börja med förtroendet, om
ni behagar, hvilket naturligtvis först och
främst gäller er person, och som ni
nog förstår härrör af otålighet att lära
känna er.»

»Ja, jag förstår det, signora, och
ändå kan jag ej villfara er begäran.»

»Låt gå för inkognitot då», svarade
Antonina, »jag är idel öra.»

»Nå väl, jag är en världsdam, signora,
från stora världen; och ni skulle
troligen bättre än jag fylla min plats där,
liksom jag kanske skulle passa för er

roll bättre än ni själf, ty ni tyckes
mig besitta mycken kallblodighet, som
skulle tillförsäkra er sinneslugn ute i
världen, och jag — jag är en
romantisk natur, som mycket väl skulle passa
för hvilket lif som hälst utom för det
alldagliga. Men ödet har med rätt
eller orätt satt oss på två olika tiljor:
mig på salongernas, er på teaterns.
Det beror ej på oss att omskapa vårt
öde, och vi måste åtminstone
synbarligen förblifva hvar och en på sin plats.
Men kanske det är tillåtet att för en
gång, en enda, kasta om våra roller.
Utan att kunna erbjuda er att spela
min roll, ber jag er därför om ynnesten
att för i dag få sjunga er roll på la
Scala ...»

»På la Scala! Spela min roll 1»
utropade sångerskan med vidöppna ögon.
Och troende sig ej hafva rätt förstått,
bad hon den främmande vara god och
upprepa sina ord.

»Jag anhåller som en ynnest»,
svarade världsdamen, »som en stor ynnest
om äran att i kväll få beträda teaterns
tiljor i ert ställe, signora; att där få
sjunga er roll i la Mascherata, att för
en eller två timmar få vara, hvad ni
har fördelen att vara i hela ert lif...»

»Fördelen», suckade Antonina
ironiskt; »om det vore så, min fru, skulle
det göra mig mindre ondt att ej kunna
taga på allvar ert skämt, hvars mening
jag ber er förklara.»

»Jag skämtar på intet vis!»
utropade den unga frun exalteradt. »Hör
mig alltigenom, signora, och ni skall
helt säkert förstå min passion eller min
galenskap. Alltsedan jag är änka och
i salongerna uppträder som deras
förklarade drottning, har jag genomgått
alla de känslostämningar världen kan
gifva själen; alla triumfer den
förbehåller åt kvickheten; all den tjusning
den ger åt egenkärleken. Jag har med
ett ord varit en europeisk ryktbarhet,
och jag är trött på njutningarna
liksom på farorna i denna så afundade
ställning. En enda sinnesretning är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free