Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Europas städer, där jag är minst
känd. Så är la Mascherata en
karna-vals-pjäs, hvars förnämsta roll spelas
under en half mask; blott i den sista
scenen skall man afslöja sig ett
ögonblick. Jag skulle ha bra stor otur, om
under denna minut någon af mina fa
vänner skulle känna igen mig. Jag
riskerar det dessutom, och jag förlitar
mig dessutom på, att Gud står dem
djärfvom bi. Hvad er angår, så kan
ni, om impressarion och publiken skulle
fatta någon misstanke om att ni lurat
dem, godtgöra det genom att sjunga
bättre vid nästa föreställning, och vi
kunna skratta båda två såväl åt
impressarion som publiken . . . Det är
sant att jag bar ljust hår och ni mörkt,
jag blåa ögon och ni svarta, samt att
min hy är lika så blek som er är varm,
men dessa små olikheter försvinna för
teaterns optik. Vi äro dessutom af
ungefärligen samma längd, och ni skall
få se att man förklarar alltsammans
för sig såsom en värkan af scenens
trollmakt. Man låter så mycket gå för sig
under skyddet af några vackra ord,
och de finaste lomjörerna på parketten
hafva så mycket tillmötesgående och
illusioner! . . .»
Lika mycket som det unga
fruntimrets passionerade tal hade fängslat
An-tonina, lika mycket lyckades hennes
kvickhet att taga henne med storm.
Skalkaktig och uppsluppen till sin
karaktär och i stånd till alla de dårskaper,
hvartill en sådan dubbelnatur kan leda,
förklarade hon utan vidare för sin
ställ-företräderska, hvilken svårighet hon
hade att spela denna afton, och utan
att ens tänka på följderna afhvadhon
gjorde, öfverräckte hon därpå under
skratt med egna händer sin teaterkostym
åt världsdamen.
m.
Dagen därpå talades ej om annat i
Milano än om Antoninas lysande debut.
Aldrig hade en vackrare röst hörts på
den stora teatern, och aldrig hade
man varit vittne till en dylik triumf.
Så länge som aktrisen sjungit under
masken, hade man applåderat hvarje
ton, som kom från hennes strupe, men
när skönhetens tjusning förenat sig med
talangens makt, hade hela salen rest
sig upp till sista man, och ett
blom-sterrägn hade fallit för primadonnans
fötter.
Så snart ridån gått ned, hade alla
åskådarna rusat till hennes loge, och
det var med den största saknad man
hörde talas om hennes hastiga
försvinnande. Flera personer hade
öfverens-kommit att förbereda en ovation för
hennes anspråkslöshet, flera serenader hade
aflöst hvarandra under hennes fönster,
och tre dueller skulle äga rum under
den följande dagens lopp emellan unge
män, som förälskat sig i hennes röst
och hennes skönhet.
IV.
Under det att dessa bullersamma
scener utspelades i staden, försiggick
en scen af helt annat slag i aktrisens
rum. Bredvid den stackars teaterflickan,
som badade i tårar, satt den lyckliga
världsdamen och försökte trösta henne.
»Jag har varit galen och ni grym!»
utropade Antonina; »eder lättsinniga
nyck och mitt dumma tillmötesgående
ha förstört min framtid. Hur skall jag
kunna uppträda efter er för en publik,
som ni så förtrollat! Hvilken röst kan
ha pretention på att ens påminna om
er, och hvilken skönhet skulle våga
att ens jämföra sig med eder? Tyvärr
skulle allt upptäckas på ett ögonblick;
jag skulle vara löjlig vid första tonen,
uthvisslad vid första gesten, och jag
kan ej annat äp undfly denna skara
genom att öfverge Italien! . . . Och
ändock skall ert minne förfölja mig
och förlama alla mina ansträngningar...
Min Gud, min Gud, hvad jag har varit
dåraktig, och hvad jag är olycklig!»
Under det att det oskyldiga
upphof-vet till all denna förtviflan förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
