Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade tala med honom på hans
modersmål; det vill säga, hon kunde fråga
honom, om han frös, eller om han
var hungrig, eller om han blygdes,
eller om han var sömnig, som det stod
i språkläran, men som han aldrig
svarade på samma sätt, som boken angaf,
kunde min dotter inte förstå ett ord
af hvad han sade, och så började
konversationen aftaga i liflighet. Jag
brukade tala med honom på engelska,
som han talade rätt bra, och jag fann
honom näsvis men intelligent.
»Han var en liten, skrumpen man
med utsvultet utseende, och hade han
bara haft svarta kläder, så kunde man
ha tagit honom för en millionärs
förtroendeman, så eländig såg han ut.
Han vurmade på två saker — hans
första vurm var apor, hvilka, sade
han, voro alldeles som människor, utom
att de hade fyra
händer och svans, som de
kunde använda som
lasso, hvilket allt låg i
naturen af modäma
förbättringar och visade,
att de utgjorde en
förbättrad upplaga af den
ursprungliga
människotypen. Hans andra vurm
var hans sympati för de
förtryckta. Han önskade
befria alla människor
till och med straffångar
och han ville, att alla
skulle göras rika genom
lag och att alla skulle
få göra hvad de ville.
Han var, hvad man
numera skulle kalla
anarkist, med den skillnad
likväl, att han inte trodde
på spridandet af sina
idéer genom dynamit.
Han hade en apa som
dog af lungsot och det
sätt hvarpå Juseppi
sörjde sin apa kunde rört
hjärtat på en
gammaldags kalvinist, mycket
mer hjärtat på en
vanlig sten. Under nära
en månads tid dref han
omkring med sitt
positiv, då och då
förrättande något besynnerligt
slags arbete, som kom folk att tro att han
var på väg att bli sinnesrubbad. Men en
vacker dag kom ett menageri till staden
och i menageriet fanns hvad som på
affischen kallades en gorilla. Det var dock
ingen äkta gorilla, enligt hvad som
professor Amariah G. Twitchell vid vårt
»JUSEPPI SÖRJDE SIN APA.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
