Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mödor, lidanden, nöd och slutligt fördärf,
förblef sin bödel troget intill döden; och
skulle, det Gud förbjude, en gång den ryska
kolossen med sin makt kasta sig öfver den
skandinaviska halfön, må man då icke
förgäta, att ingen gjort mera att befrämja
dess maktutveckling och insteg i Europa
än den* regent, som, blind för zar Peters
snille, prisgaf Finland för Polen och
förspillde med Sveriges bästa blod också
Sveriges ära vid Poltava; den regent, som
prisats för sedlig renhet, därför att han
alldeles saknade en mans förmåga, och för
gudsfruktan, då han på sitt högmods och
sin maktfullkomlighets altare i själfvisk yra
offrade sitt lands välstånd och sitt folks blod.
O. H. D.
BIANCA CAPELLO. HJÄRTATS
BEGÄR. NAPOLEONS MODER.
I sitt drama »Bianca Capeilo» har Per
Hallström behandlat det historiska motivet
med stor frihet, nyskapande fantasi. Den
bedårande venetianskan, sedermera här*
tiginna af Toscana, är fullt modem i
anläggning, tal, attityder. En nutidskvinna
af lefvande, blodfull värklighet. En nervös,
härsklysten varelse, utan andra hänsyn än
sin egen tillfredsställelse, erotiskt, maktiskt,
med flyktens jagande hvin öfver sitt blonda
hår och viljans blixt i sina ögon. Hon
vet hvad hon vill, att börja med otydligt,
men snart kallklart och skyr till slut ej
gifträtten för att nå sitt mål, men faller i
sin egen snara. Förf. lägger glittrande
repliker i hennes mun, stundom alltför
vidt-sväfvande, fosforistiskt ändlösa, men med
bajadérdansens behag i ordens böljgång.
När hennes förste man lönskjutits och hon
blifvit härtigens älskarinna, när hon
mognat i leda, får hennes tal satirens skärpa,
trötthetens själfplågande hetsighet.
I slutscenen, måltiden på villans terrass
i det solgyllne Fiesole med Florens i
förgrunden, äger hon vågstyckets slutna min,
och när hon ser, hur hon själf blir offer för
sitt förgiftningsförsök och känner dödens
hand kring hjärtat, får hon öfver sig den
betagande rädslan inför det okända, en visionär
eld i ögat, en skrämselfödd, hänförande
darming i rösten . . .
En charmant kvinnostudie, som det skall
bli intressant att se återgifven på
Dramatiska teatern, där dramat antagits till
spel-ning. Biancas amma Barbara är gifven
med fyllig humor och verkar naivt
uppfriskande i denna atmosfär af raffinerad
själfhäfdelse.
Till styckets fördel kommer utan tvifvel
åtskilligt af de längsta replikerna att
strykas. Ty koncentration är icke Hallströms
starka sida, men väl en medrifvande fan-
tasi och en fint stickande kvickhet. (C. &
E. Gemandt. i: 50).
•
Af tryckt dramatik ha vi i Sverige intet
öfverflöd. Publiken har inte ännu fått den
rätta lusten att njuta af sådan i samma
mån som af novellistik och romanlektyr.
Och dock är den dialogiska ordkonsten
den mest direkta, den raska
karaktärise-ring, som ligger i replikerna — om
förf. duger — onödiggör det deskriptiva,
de långrandiga skildringar och psykologiska
analyser, som i romanen uppta så stort
utrymme. Dramatikens koncentrerade form
bör inte minst i våra tider, då alla ha
brådtom, vara välkommen äfven i
bokhyllan. I våra grannländer är det också så.
Där är publiken vaknare och före vår.
Både i Norge och Danmark köpes
dramatik lika begärligt som någonsin epik, för
att nu inte tala om kulturländerna.
På senare tider har förhållandet blifvit
något bättre här hemma, och det är
Ger-nändtska förlaget, som därvid kan ta största
berömmet åt sig, särskildt genom
utgif-vandet af Strindbergs dramer. Men äfven
yngre dramatiska författare ha där
uppmuntrats. Så Per Hallström och äfven
Karl Hedberg med »Hjärtats begär». Det
är en rolig komedi, som bör läsas med
nöje af dem, som icke varit i tillfälle att
se den uppförd. Den har gjort lycka på
Vasateatem. Här är ej meningen att
kritisera stycket. Det ha vi gjort i våra
teaterspalter. Meh vi ha velat framhålla,
särskildt för landsorten, dess befintlighet i
bokform samt pigga upp både allmänhet
och förläggare till allt större intresse för
tryckta dramatiska alster. (C. & E.
Ger-nandt. 2 kr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
