- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
331

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nas praktgemak, fattigdom mot öfverflöd,
då är hon den enda, som inte låter sig
bländas af glansen, men bibehåller sin
kritiska själsstorhet och" — sparsamhet.
Och när sedan allt lutar mot sitt fall, när
lejonet fångats i bur, när världsbesegraren
distanserats på Elba och efter de hundra
dagames korta, lysande saga förvisas till
den ensliga klippö, där han slutade sitt
lif; när hans bröder, en gång af hans
inflytande storvordna, med hans fall fallna,
landsflyktiga jagas hit och dit och åter
sjunka i fattigdom, då är det käjsarens
moder, som inger sönerna mod och med
sina medel hjälper hvad hjälpas kan. Och
när hon, öfverlefvande de fleste af sina
anhöriga, öfverlefvande sin sonson,
Metter-nichs fånge, »örnungen», af hvilkens
framtid hon drömt ett nytt välde, värdigt det
nyss gnisade, när hon, blind och lam,
fram-lefver i’ Rom sina sista dagar, lyser öfver
hennes ännu vackra hufvud minnenas gloria,
och med henne går den napoleonska tidens
sista imponerande skugga i grafven. —

Napoleonlitteratujen är ju så rik, men
vi rekommendera denna bok som en
intressant tillökning, både som
historiemålning och psykologiskt porträtt. (Albert
Bonnier. 4 kr.). F. N.

UNDER VÄNSKAPENS OK.

»Under Vänskapens ok» — »Nödlott»
är det betecknande namn Couperus själf
gifvit sin bok (»Noodlot») — af Louis
Cou-perus, en af det unga Hollands främste
författare, föreligger i en briljant
öfversätt-ning af Gustaf Uddgren.

Från första sidan fängslar denna
märkliga bok läsaren. Och till sista sidans sista
rad förblir man bunden af lefvande
intresses trollmakt. Hypnotiserad, liksom under
inflytandet vid åseendet af en
medryckande pjäs där alla roller spelas begripande
väl, är man färdig att efter bokens sista
scen gifva en erkännandets applåd och
ropa in såväl författaren som handlingens
tre hufvudfigurer. Och apropos denna
liknelse — skulle det ej vara en god idé att
också försvenska bokens dramatisering?

Bokens titel antyder delvis dess tendens.
Delvis, emedan författaren ej skytt att gå
till djupet med sitt ämne. Han kunde ha
stannat på halfva vägen, icke dragit ut de
yttersta konsekvenserna, brukat den
psykologiska kirurgens knif hofsamraare. —
Men i stället för att falla för denna
vanliga frestelse — medelmåttans frestelse —
har han med öfverväldigande kraft och
realistisk skärpa och allt i den
konstnärligasteform, gått — hänsynsfullt och
hänsynslöst — ända till målet. De skakande
mord-och slutscenerna skola nog möta sitt
klander. Men så är det alltid med sanningen.

Här och där framskymtar litet norsk
fjäll- och fjordsymbolism. Men det är
svårt att undgå det inflytandet.
Karaktärerna äro i hufvudsak fria från mystik och
analysen klar. Författaren har haft kött
och blod-modeller, ej endast i tanken
upp-lefvat hvad han skildrat. Att här redogöra
för innehållet vore orätt. Bokens innebörd
ligger som sagdt i dess titel. Hur
författaren tänkt sig handlingen, tecknat typerna,
behandlat miljön, bör publiken själf
öfver-tyga sig om genom bokens läsande.

Hr Uddgren är allt beröm värd för sin
utmärkta öfversättning. Han har, i
parentes, själf gästat Couperus i dennes
holl-ländska hem. Och litteraturvänner böra
vara hr Uddgren tacksamma för denna
värdefulla introduktion till skillnad från allt
det bokmarknadens kosmopolitiska kram,
som så ofta presenteras. Man blir också,
lindrigast sagdt, förvånad, då man hör, att
han i fem år sökt afsättning för sitt
öfver-sättningsmanuskript. (C. & E. Gemandt.
Kr. 2: —) H. B.

INTERIÖRER. EVIG SOMMAR.
CÉSAR BIROTTEAU. ÄNDTLIGEN
HEMMA. ETT DIPLOMATISKT
MISSGREPP.

»Interiörer» är en liten treflig skissamling
af den värderade författarinnan Anna
Wah-lenberg. De flesta af dessa skisser, om ej
alla, ha redan förut varit synliga i tryck,
men man läser rätt gema om dem, präglade,
som de äro, af frisk och sund
hvardags-humor. Man njuter här som alltid af
författarinnans godmodigt lekande satir,
uddig utan elakhet, och af hennes träffande
skildringar af personer och händelser just
som de i hvardagslifvet te sig, enkelt men
sannt. Man skulle nästan vilja påstå, att
boken har ett välgörande, lugnande
inflytande på sinnet, den så att säga .fyller en
mission i vår på humoristisk litteratur så
fattiga tid. (Albert Bonniers förlag. 3,50.)

*



Af de- svenska originalarbeten, som på
sista tiden utkommit, har knappast något
blifvit så hårdt bedömdt af kritiken som
»Evig sommar» af Hilda Sachs.
Författarinnan har visserligen inga idéer, men hon
kan dock med sin »känslostrunt», som
Strindbergs Göran Persson säger, framkalla
en viss stämning. Desslikes har hon sinne
för naturen och delgifver läsaren något af
sin egen »färgglädje». En och annan
reflexion är häller ej illa, som t. ex. det
slående utropet: »Som om inte alla inskränkta
kvinnor vore elaka!» Författarinnan kan icke
skrifva dialoger, allt talspråk i boken är trögt
och krystadt. (Albert Bonniers förlag. 2: 50.)
*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free