Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle föranleda * straff af intill 1,000 marks
böter eller fängelse intill ett år.» Det är
alldeles klart, att om en dylik paragraf
antagits, konsten att strypa hvarje
misshaglig företeelse på teatern, på måleri- och
bildhuggeriutställningar, den må ha haft
aldrig så stort konstvärde för öfrigt, icke
längre varit svår. Ja, en god del af hvad
Tyskland frambragt eller äger högst i konst
sedan århundranden skulle därmed ha sett
sitt öde besegladt. Intet under häller, att
detta oblyga tilltag framkallade en storm
af förbittring, för hvilken likväl centern
och högern i den tyska riksdagen förblefvo
fullständigt känslolösa och som dessa
fraktioners talare, de tämlingen obskyra herrame
Roeren och Gröben samt den bekante förre
hofpredikanten Stöcker, besvarade med
skällsord och en centern tillhörig präst
vid namn Schrempf bemötte med en
sådan flod af groft oanständiga ord och
tillmålen, att det sannerligen väl behöfdes,
att riksdagens president grefve Ballestrem
är både döf och centerman för att något
dylikt kunde tolereras.
Den bekanta dramatiska
för-Hermann fat tåren och skriftställaren
Her-Sudermann mann Sudermann har om den
om konstens sväfvande tvistefrågans
inne-frihet. börd hållit ett anförande, i
hvilket han först betonade, att
den dramatiska konsten och dess idkare
företrädesvis vore sedlighetsrörelsens bt’tes
rtoires, hvarpå han öfvergick till att söka
besvara frågan, huru detta kunde komma
sig. och framhöll, att den nya tiden,
som är stark, ung och själfmedveten,
också af det tyska dramat fordrade nytt
innehåll och nya former. Det nya
dramat »sökte visa århundradet tidens egen
kropp och aftrycket af dess gestalt»,
ett tilltag, som emellertid redan från
första stund varit Zionsväktarne en styggelse.
Nu hade emellertid dessa från riksdagens
bänkar börjat striden mot den modäma
tiden, mot allt, som i vetenskap och konst
och industri eftersträfvadc nya
lifsbetingel-ser och nya ideal, som sökte kämpa sig
fram ur prästerligt förmynderskaps
värk-ningskretsar till personlig själfständighet;
och då de icke kunde tillintetgöra den
modäma världen själf, så sökte de
åtminstone att krossa dess* spegelbild genom
att förstöra det uppspirande tyska dramat.
Man hade sålunda- ständigt förebrått den
modäma diktningens representanter, att de
föranledde en förvirring af de sedliga
begreppen. Fordom åtskilldes, i enlighet med
den bibliska bilden, onda och goda, last
och dygd, getter och får strängt; en ädel
man, en ädel kvinna målades i blått på
guldgrund, och bofven gjordes så grund-
ligt som möjligt till bof. Man har
emellertid funnit, att en dylik renkultur af
dyg-dehjältar och skurkar icke förekommer i
det verkliga lifvet, där tvärtom hos hvarje
människa ondt och godt förefinnes
blan-dadt på mångfaldigt sätt, genomträngande
hvartannat och ofta upplösande hela
karaktären; men endast genom att efterforska
dylika blandningar kunde en liffull gestalt
åstadkommas. En hjälte, för hvilken man
måste hysa sympati, men som ändå hade
den ena eller andra fläcken, hade emellertid
alltid väckt förargelse hos dem, som
moraliserande vilja omgestalta dikten och lifvet;
och den kvinna, som just på grund af hvad
hon måste lida och tåla förtjänade mänskligt
deltagande, måste, om hon blir en
synder-ska, afstå från alLt medlidande, om man
icke ville göra sig skyldig till sedlig
slapphet. Men mellan en dylik skematiserande
världsåsikt och den, som med öppen blick
skådar in i det månggestaltade och
mångskiftande lifvet, funnes intet fredsliit
möjligt. Däri låge själfva grunden till tvisten,
ty tid och sedlighet vore icke bundna
genom stela och oföränderliga
normer; de växla från ort till ort, från
landskap till landskap. »Allt flyter» hade den
gamle filosofen sagt, och så förhölle det
sig också med känslan för det passande
och opassande, för det sedligt klara och
det sedligt klandervärda, hvilken ständigt
rycktes med i tidens ström. Men för
tidens böljslag hade just dikten och framför
allt den dramatiska dikten ett fint öra.
Den kände motsatsen mellan det som
sjunker och det som stiger, och denna motsats,
som har sin grund i de sociala
omständigheternas förvandlingar, vore just det
egentliga föremålet för det modäma problemet.
Nu hade herrarne af centern dekreterat, att
seden icke förändrades, att den en gång
för alla normerats i bibel och katekes och
för den skull i tid och evighet måste stanna
härvid; hvarje afsteg betydde en sedernas
förvildning, ett fördärfvande af den
naturliga känslan, kort sagdt, ett nedgående; och
en diktning, som toge notis om detta
förhållande, som helt enkelt troget beskrefve det.
utan att i hvarje gifvet fall utgjuta sina vredes
skålar öfver det, gjorde sig till
medbrotts-lig o. s. v. »För den skull fängelse intill ett
år»! Sudermann uppvisade därpå med
exempel, hämtade från Valkyrian, i hvilken den
nakna handlingen dock nådde sin högsta höjd
af osedlighet, om den utan vidare omtalades
i en angifvelse, huru obeskrifligt litet själfva
ämnet, det enstaka uttalade ordet, det för
sig betraktade sakliga förloppet hade att
betyda i ett stycke, som skrifvits för
scenen, och huru oändligt mycket mera
berodde på den konstnärliga formen, de sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
