Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af jordbrukets sjunkande ståndpunkt,
leverera en hel del af världens
vegetabiliska näring.
De inrättade väderkvarnar, medels
hvilka elektricitet åvägabraktes, de
anlitade både jorden och luften och
till-värkade födoämnen nästan lika billigt
som själfva det stora
vattenkraftssyndikatet. Detta pågick i hvarje del af
världen där de Bonsel’ska patenten ej
tillerkändes laglig kraft. Inom ett eller
ett par år hade alla blifvit vana vid
den syntetiskt sammansatta näringen,
fastän en och annan gammal stofil
skref och plitade i bladen att det förra
odlingssättet var bättre samt att han
aldrig skulle öfvergifva flydda tiders
hvetebulle för dess modärna
motsvarighet.
Men ingen ägnade någon
uppmärksamhet åt dessa konservativa
perukstockar, utan man betraktade dem
såsom oförargliga entusiaster. Och snart
kunde icke ens de komma öfver svunna
dagars hvetebulle, eftersom spannmål
endast odlades som en kuriositet i några
botaniska trädgårdar.
Ett märkligt uppträde i Guildhall.
De första tre åren i tjugonde
århundradet kännetecknades genom den
starka tillväxten af affärsförtroende öfver
hela världen. En tidsålder, hvari
allmän sällhet rådde, tycktes hafva gjort
sitt inträde. Politiska frågor tycktes
vara lättare att höra. De ängsliga
spörsmål som dittills betryckt den allmänna
stämningen, sådan som det alltjämt
återkommande fattigdomsproblemet,
ar-betames försörjning på ålderns dagar
m. fl., m. fl. höjde sig som ett stigande
moln och försvunno ur sikte.
Ännu återstod visserligan det
sedvanliga antalet fattiga människor, dock
syntes saknaden af rikedom på ett eller
annat sätt hafva förlorat sina
skräckinjagande egenskaper. Visserligen var
det sannt att dödlighetsprocenten
tillväxte oerhördt, men ingen tycktes fästa
sig därvid. Episoden vid fästmiddagen
i Guildhall år 1903 borde hafva varit
tillfylles för att väcka folket, såvida
ett uppvaknande varit möjligt under
dåvarande omständigheter. Men den
häpnadsväckande läxan, liksom så
många andra innehållsdigra sådana, förblef
obeaktad.
Då den premiärminister, som
efter-trädt lord Salisbury, uppfordrades att
tala, yttrade han följande:
»Herr lordmayor, medlemmar af det
kungliga huset, excellenser, välborne och
ädle herrar och engelske män.
Det har sedan urminnes tider varit
premiärministrarnas vana att vid denna
årliga återkommande bankett gifva några
antydningar om hvad som rör sig inom
regeringen. Jag vill med er vänliga
tillåtelse i någon lindrig män afvika
från denna gamla plägsed. (Bifall).
Jag tror att vi hitintills tagit
regeringens samtliga funktioner mera
allvarligt än de egentligen förtjänat, och
ett fästligt tillfälle sådant som detta
bör ej fördystras genom att bringa
tvistiga ämnen pä tal. (Förnyadt
bifall). Om därför orkestern vill vara
så vänlig att uppstämma den
förträffliga melodien: *Ta-ra-ra boom deaye!*
så skall jag ha det nöjet att visa er
en solodans, som jag uppfuunit till
rytmen i denna lifliga melodi.»
(Entusiastiskt bifall).
Med tillhjälp af några bland
upppas-same flyttade premiärministern åt sidan
de framför honom stående glasen och
tallrikarna, steg från golfvet upp på
sin stol, från stolen upp på bordet, där
han, ackompanjerad af orkesterns
energiska musik, ägnade sig åt en
koreografisk öfning, som skulle gjort heder
åt hvilken varietétribun som hälst.
Alla de applåderande
middagsgästerna reste sig i vildaste hänförelse.
Hans Kungliga Höghet kronprinsen af
Allurien lade sina händer på
lord-mayorns skuldror, tyska sändebudet lade
sina på kronprinsens, och så undan för
undan nedåt hela bordet ända tills
de distinguerade gästerna bildade ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
