Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i prästen och släpade honom med våld
in i huset, medan studenterna därute
voro alltför upptagna af sina
akrobatiska öfningar att lägga märke till
denna enlevering. En af dem föreslog
att man hoppande på händerna skulle
återvända till Carfax, och så satte hela
skaran i väg öfver ängen — och dessa
voro de sista mänskliga varelser
järn-husets invånare sågo på mången god
dag. Rule och hans kamrater hade
följt det exempel, som gifvits af
kon-tinentalmaktema, samt hopat ett litet
förråd af proviant inne i och utanför
sin bostad. Det sista bref Rule
mottog från Amerika, upplyste honom om
att flickorna från Vassar gjort på samma
sätt.
Den stora katastrofen.
Tanken — den första tanken — på
att domens dag var öfverhängande
väcktes hos nitrogenisterna vid åsynen
af ett Great Western-tåg, som gick
norrut från Oxford. Medan de
iakt-togo detsamma bröt lokomotivet
plötsligt i ljus låga. Lågan åtföljdes strax
därefter af explosion, och ett ögonblick
senare låg det ramponerade tåget som
ett långt brinnande bål på
järnvägslinjen.
Då aftonen skred framåt sågo de
att Oxford stod i lågor — till och med
fakultetsbyggnademas massiva
stenmurar tycktes smälta som om de varit af
vax. Samfärdseln med den yttre
världen upphörde, och en ödesdiger
tystnad hvilade öfver jorden. De visste
icke då att London, Paris, New York
och många andra städer hade förtärts
af elden, men de anade det.
En märklig omständighet: den
kolsyra, som utvecklades genom dessa
många och vidt utbredda
eldshärjnin-bar, gjorde den yttre luften lättare att
inandas, trots den giftiga egenskapen
hos denna dämpare af syrets energi.
I flere dagar afvaktade de något tecken
af mänskligt lif utanför sin boning,
men intet kom tillsynes. Naturligtvis
voro alla jordens innebyggare döda
utom de själfva och den lilla kolonien
i Amerika, fastän de långt efteråt
insågo hela räckvidden af den katastrof,
som hemsökte deras likar. Dag efter
dag profvade de den yttre luften och
uppfylldes af glädje, då de lade märke
till att den återtog sina forna egenskaper.
Denna process gick emellertid så
långsamt att de unge männen blefvo
otåliga och försökte göra sitt hus
flyttbart, så att de skulle kunna färdas
därmed liksom en snigel till Liverpool,
ty allas enhälliga önskan var att komma
till Amerika och erfara Vassar-flickornas
öde. Huset9 förflyttning visade sig
ovärkställbar, och sålunda nödgades de
att stanna, där de voro, ända tills det
blefve tryggare att våga sig ut i den
yttre luften, hvilket de dock gjorde
någon tid innan denna återgått till sina
normala förhållanden.
Det synes hafva varit lyckligt att de
gjorde detta, ty de svårigheter, som de
måste möta, kunde visat sig
oöfver-vinneliga, om Rule och hans vänner
ej muntrats upp af öfverflödet på syre
i atmosfären. John Rule’s dagbok
visade, att hans nedtryckta stämning
inne i jämhuset varit utomordentlig,
då han erinrade sig att all samfärdsel
mellan landen var afskuren samt att
den flicka, med hvilken han var
tro-lofvad, var skiljd från honom genom
3,000 engelska mils ocean, som ej
upplifvides af något segel.
Sedan de åtta gifvit sig ut ändrades
hela tonen i hans anteckningar, och
en optimism, som knappast
rättfärdigades af omständigheterna, trädde i stället
för den forna förtviflan. Det är ej
min afsikt att här uppehålla mig vid
deras fasaväckande färd till Liverpool
öfver en med lik beströdd mark. De
funno, såsom de befarade, att äfven
Liverpool var förstörd af elden samt
att endast en smal sträcka vid
flodbrädden undgått den allmänna
elds-hemsökelsen. Så entusiastiska voro
enligt min farfars fars anteckningar de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
