- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
366

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, efter det jag hade varit här
ungefär ett år — och därunder dumt nog
tillbakavisat ett särdeles smickrande
erbjudande från Washington — gjorde jag
händelsevis bekantskap med unge
Van-derwelt, son till bankiren. En hygglig,
bildad, i allo sympatisk ung män.
Hade studerat i Tyskland och länge
vistats i Paris. Jag hoppar öfver
detalj erpa af vår första bekantskap och
börjar direkt med den afton, som se’n
så inpräglat sig i min hågkomst.»

»Det var en senhöstkväll, ruskig och
blåsig. Rägnet hvischade kring
knutarna på de skyhöga husen på State
Street och vinden tjöt längs Palmer
House’ briljant upplysta fasad. Jag
kom från ett bolagssammanträde — jag
glömde nämna att jag för tillfället var
intresserad i ett nytt järnvägsföretag —
och frusen och uttröttad beslöt jag att
lifva upp mig med en ’cocktaiP innan
jag tog en ’cab’ hem. Jag gick in i
Palmer House och mötte helt
oförhappandes min vän Vanderwélt.»

»Snart sutto vi vid ett välförsedt
litet bord i ett trefligt hörn i
herrkaféet och innan vi visste ordet af
hade klockan blifvit ett. Jag önskar
beställa min ’cab’, men Vanderwelt har
en fix idé: jag måste begagna hans
vagn, följa med honom hem, hans hus
står till min disposition. Inga
invändningar, inga om eller men — det
är en förolämpning om jag ej antar
hans erbjudande. Märkande att den
sista ’cocktailen’ stigit min unge vän åt
hufvudet accepterar jag hans förslag
för att undvika tidsspillan. Och så
rulla vi i väg genom våta, svarta
gator i hans bekväma ekipage.»

»Vagnens jämna vaggning öfver den
våta asfalten lullade Vanderwelt till
sömns. Jag satt tyst och rökte min
’Henry Clay’ och funderade öfver hvar
Malcolm — John Malcolm äro min
väns förnamn — egentligen bodde.
Vi hade alltid träffats på klubbar och
restauranter, i klädloger eller vid
kapplöpningar, men jag hade aldrig, trots

inbjudningar, besökt honom i hans
hem. Jag hade emellertid en dunkel
aning om att han bodde hos sin far,
’guvemören\ plägade han säga, och
att dennes palats låg långt ufe i
sydligaste delen af staden, samt vid
stranden af Michigan-sjön.»

»Vagnen svängde ett par gånger, då
och då hörde jag Illinois’-Central-tågens
hvisslingar eller vindens sus i
boulevardens trädkronor, men det strilande
rägnet immade vagnsfönstrens rutor och allt
jag kunde se var här och där fantastiska
ljuspunkter, som snabbt gledo förbi.
Så hörde jag ändtligen det doft
rullande vågsvallet och bruset af böljor,
som brötos mot st en kaj en, och visste
att vi följde stranden. Vagnen
svänger, sanden knastrar och gnisslar under
hjulen — vi stanna, vi äro slutligen
framme. Malcolm vaknar och i nästa
minut har en betjänt tagit hand om
oss i en luxuriöst inredd förstuga. En
butälj champagne tömmes och ett parti
spelas i biljardrummet och så ursäktar
sig Vanderwelt. Jag själf är trött och
följer med tillfredsställelse en tjänare,
som visar vägen uppför ett par breda
mahognytrappor.»

»Mitt logis består af ett stort mm
med alkov och i alkoven leder till
höger en dörr in till ett litet
badrum. Betjänten utpekar detta samt
anmärker: ’Brandy och sodavatten fins i
den lilla buffeten, här är rökbordet —
där bokskåpet!’ Och han tillägger,
liksom urskuldande: ’Vi ha’ emellertid ej
elektrisk ledning i huset, gamle herrn
tål ej modäma uppfinningar, när unge
herrn vill telefonera går han ner till
kusken i stallbyggnaden. Så elektriskt
ljus eller ringledning finnes ej — men
den här klocksträngen leder in till
James ifall det skulle vara något’. Han
går och jag är ensam i det
komfor-tabla och ytterst smakfullt möblerade
gästrummet. Allt värkar väl ombonadt,
rikt och solidt. Rägnet hörs ej, icke
ens vinden, mattorna äro mjuka,
stolarna djupa och idealiskt bekväma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free