Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den afgrundsande jag ser framför mig
höjer plötsligt sina armar — en stor
yxa, en bila, glänser i hans knutna
näfvar, med ett hest, rosslande läte
tar han ett språng emot mig . . och
jag svimmade 1»
»Jag ber er, mina herrar, att ej
här nu komma med så kallade
’förnuftsskäl’ och ’naturliga förklaringar’,
ty jag har genomgått alla
invändningar och gendrifvit hvar och en.
Således ber jag få slippa höra att
betjänten under min sömn öppnat
dörren och släckt lamporna, samt se’n,
för att ej väcka mig, tyst smugit sig
ut, eller prat om öfverretad inbillning
o. d. Eller att jag drömt det hela,
eller hallucinationer eller, kort och
godt, hvad som helst. Och några
insinuationer vis-å-vis konjaksbutäljen
kunna naturligtvis ej ifrågakomma,
lika litet som min sanningsenlighet kan
ifrågasättas.»
»Emellertid vill jag gärna relatera
slutet och en och annan upplysande
biomständighet.»
»När jag vaknade ur min
svim-ning låg jag på golfvet bredvid den
sönderslagna brandy flaskan. Den
betjänt, som på natten följt mig upp,
baddade mitt hufvud med kallt vatten,
men sade ingenting. Jag försökte
samla mina förvirrade tankar och
konstaterade att jag hade en olidlig
huf-vudvärk. Dagsljuset strömmade in
genom de öppna fönstren, en frisk
bris svalkade min brännande panna.
Mina ögon värkte och min strupe var
torr. Rägnet hade upphört, men
himlen var fortfarande mulen och grå.»
»Jag mindes så småningom allt, men
vågade ej göra några anspelningar på
nattens hemska tilldragelser, dock sade
jag med svag röst till betjänten:»
»Min börs för en flaska Apollinaris
— kall — och en citron och — och
— kanske en liten droppe whisky 1»
»Han gick och jag såg mig i
spegeln, mitt hår var värkligen ej gråare
än förut — endast litet tilltofvadt. Jag
gjorde en hastig toalett och välsignade
min betjänt, som kom tillbaka med
förfriskningar, den hederlige gossen
hade också på en bricka medfört ett
halft dussin ’Blue Point’-ostron och
rysk kaviar — det är ej ofta man
finner så raflineradt omtänksamma
tjänare.»
»Vid frukosten träffade jag Malcolm.
Han visste ej hvad han skulle tänka
om mitt äfventyr. Men han upplyste
mig om en sak, som på mig värkade
tämligen obehagligt. Den person jag
tagit för ’James’ var i själfva värket
ingen mer eller mindre än pappa själf,
’guvernören’, gamle bankir Vanderwelt!
Jag har visserligen senare varit i
tillfälle att reparera mitt anseende i
gubbens ögon, men det var ju otrefligt i
alla fall. Emellertid har jag aldrig
fått någon tillfredsställande förklaring
på min nattliga syn, hvilken således
måste hänföras till det underbaras
område. Jaa, — dra ej på mun, jag
menar hvad jag säger: det underbaras
område.»
»Men en förmögenhet skulle icke
kunna förmå mig att ånyo sofva i
Malcolms gästrum. I botten, mina
herrar 1»
* * #
»Hör du Chevelli», säger en af oss,
»jag tror jag vet hvad det var för en
stämma, som kallade dig.»
»Såå, värkligen?»
»Ja, det var nog samvetets röst du!»
Men Chevelli blef ej stött. Han
endast log sitt allra öfverlägsnaste leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
