Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rier», så talar han mycket hånfullt
om örten »modelgeer», om hvilken
»gamla käringar, som tro sig hafva
läst och erfarit mycken sällsam konst»,
säger, att den är den förnämsta af
alla örter. Förmodligen menar han
med sin modelgeer den gula
boörten (Senicio), som under hela
medeltiden ansågs kunna väcka kärlek,
ehuru han påstår, att hans modelgeer
har sju blå blommor. Så varnar han
allvarligt för bruket af växten
siles-hår eller soldagg (Drosera) mot
lungsot och förmanar, att man icke
allenast skall se på den fuktighet, »som
drages ut af solens hetta» utan också
betänka »en sådan safts tryckande
och brännande kvalitet.» Och dock
tror han själf, att riddarsporrens
»blommor, dagligen betraktade,
skydda för allt ögonondt», påstår, att
liljekonvaljevin gifver mycket godt
förstånd och att liljekonvaljevatten
stärker och återgifver minnet och
prisar ärenpris (Veronica) förr dess
helande förmåga. Ty dekokt på den,
»drucken morgon och afton, botar den
ruttnande lungan och lefvern och
hindrar den från att stiga upp i strupen,
och äfven om den är förruttnad ända
till en hasselnöts storlek, så blifver
den åter frisk.»
En smula vidskepelse smakar också
den lärde doktorns åsikt, att kraften
hos växtens »hanne» är större och
en annan än hos dess »hona.» Hos
många växter, icke blott hos dem
som äfven vi kalla tvåbyggare,
skiljer han skarpt mellan de två könen.
Så i fråga om Pteris eller
ormbunken; hannens »natur består däri, att
den drager ut onda vätskor», honan
är något svagare. Så också i fråga
om den prydliga rödarven (Anagallis);
den med röda blommor försedda
hannen Ȋr ett synnerligen
blodstillande medel, då den är så kraftig,
att om den uppvärmes i ena handen
och sedan en åder på samma arm
öppnas, intet blod framrinner, så
länge en sådan ört hålles i handen.»
Den stackars blåa »honan» har icke
samma utomordentliga verkan.
Ett obegränsadt förtroende hyser
Lonicerus för stålörten (Gentiana),
kamillblomstret, angelika och
Cyperns. Nästan med hänförelse skrifver
han om stålörten: »Det är en
kostelig rot för gift och giftiga bett.
Man kan mindre undvara den än
rabarber, i synnerhet som Gud
förlänat den också åt de tyska landen.
Det finnes intet bättre medel mot en
galen hunds bett, så brukadt: Tag
stålört, stött myrra, af hvardera ett
kvintin, tag sedan kräftögon, som
brännas, sjud dessa delar i vin, drick
detta tre morgnar å rad; det
hjälper. — Stålört fördrifver ormar. Den
som har krossade lemmar, han tage
pulver af stålört, blanda det med
bomolja, — han blir frisk.»
Kamillblomstrets »verkande kraft
består alltid i att uppmjuka och lugna.»
»Hufvudet, tvaget med kamill, stärker
hjärnan och tager bort från hufvudet
och hjärnan den onda vätska, som
samlat sig där af kyla.» — »Kokt
i vin och drucket» är detta blomster
en »ädél kur för inre bristningar både
hos män och kvinnor.»
Angelika är »en synnerligen
kostelig rot, hvarför hon ock
heligande-rot kallas.» Då hennes
»förnämligaste dygd» består i att utdrifva
gift, så är hon »icke allenast det
säkraste medlet mot pesten (som då
kräfde så mänga offer i Tyskland),
mot orm- och hundbett, mot
poda-ger, tandvärk och hosta, utan
skyddar också mot trolldom och
andra djäfvulstyg såväl som mot den
skada, en nedsväljd spindel
åstadkommer.»
Cyperus kraft består däri, att den
»fräter bort» och »uttorkar.» Därför
säges den särskildt stärka magen,
vara nyttig mot hjärtklappning,
»skärpa» förståndet, förskaffa förkylda
personer ett »muntert» blod och vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
