Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSTENS BERÄTTELSER. !
HIJMORESKER AF F. W. ALDEN. j 1
ÖVERSÄTTNING FÖR VARIA.
VII.
HOSKINS FAVORITER.
j Ta!» sade öfversten begrundande,
»jag har varit nästan öfverallt i min
dag utom i fängelse, och jag har varit
på en stor del sämre ställen än i ett
första klassens amerikanskt fängelse
med alla dess tidsenliga förbättringar.
Faktum är, att filantropistem a ha gått
så långt i förbättrandet af fångames
villkor, att flertalet af våra fängelser
äro nästan bättre än de flesta af våra
hotell. I alla händelser äro de
mindre expensiva, och gästerna behandlas
med mera aktning.
»Jag har aldrig kunnat fatta den
vurm en del människor har för
fångar. Så till exempel ha damerna i
New York och Chicago bildat en
förening för att förse mördare med
blommor. När hälst en person är
öfver-bevisad om mord och dömd att
hängas, börja unga flickor att hyfva
blommor in i hans cell, tills han inte kan
vända sig utan att välta omkull
blomvaser eller stora fat med penséer och
bli våt om föttema. Jag kände en
gång en mördare, som berättade mig,
att om någonting kunde försona honom
med att bli hängd, så var det att bli
befriad från de blomstergärder, unga
flickor slösade på honom. Han var
nämligen en af de ledande mördarne
i denna del af landet, och han erhöll
följaktligen omkring ett kärrlass
blommor hvar dag.
»Jag hade en granne när jag bodde
i Berlinopolisville, som var president
för »Sällskapet till förbättring af fån-
gars villkor», och han var den mäst
förryckte fåne i denna bransch, jag
någonsin råkat. Hans namn var
Ho-skins — öfverste Uriah Hoskins —
och han var upphofsman till Hoskins
bill, som väckte så mycken
uppmärksamhet, då den låg under behandling
i Lagstiftande församlingen, ehuru den
aldrig blef lag. I billen föreslogs, att
hvarje fånge skulle ha sin salong
likaväl som sofrum, och att den skulle
förses med piano, banjo, bibliotek,
skrifmaskin, vinkylare och spelbord:
att fången skulle få lof att ha två
mottagningar i veckan, till hvilka hvem
som hälst skulle äga tillträde, och att
han skulle få ägna sig åt hvilka
vetenskapliga studier han ville, hvarvid
böcker och lärare naturligtvis skulle
tillhandahållas honom gratis. Öfverste
Hoskins brukade vidhålla, att det enda,
som bragte en människa på villovägar,
var bristande välvilja, och att det
säkraste sättet att förbättra en förbrytare
var att behandla honom med så
mycken godhet, att han skulle blygas för
att vara dålig, falla alla människor om
halsen och tillbringa återstoden af sitt
lif med att fälla ångerns tårar och
sjunga lofpsalmer.
»Ehuru öfverste Hoskins höll af alla
slags förbrytare, voro inbrottstjufvar
dock hans särskilda favoriter. Enligt
honom voro inbrottstjufvar mera
förtjänta af välvilja än någon annan
människa. ’Hur skulle ni tycka om’,
brukade han säga, ’om ni vore tvun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
