Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
)DE BUNDO HONOM VID EN STOL. >
då han fann att de ej gjort någon
åvärkan på hans bordsilfver, och han
stod just i begrepp att tacka dem, då
de fingo syn på honom. De rusade
upp och en af dem grep honom om
strupen, medan den andre höll en
revolver mot hufvudet och lofvade att
spränga hans hjärna, om han
åstadkom minsta buller. Därpå bundo de
honom till händer och fötter, satte
munkafvel i mun på honom och lade
honom på golfvet, hvarpå de åter satte
sig för att sluta sin whisky.
»Men inbrottstjufvarne voro
half-fulla, hvilket förklarade det föga
yrkesmässiga buller, de åstadkommit. De
talade, tämligen lågt, men Hoskins
kunde höra hvart ord de sade, och
detta var just ej något särskildt
uppmuntrande för en munkaflad och
bunden filantrop. De voro ense om, att
han var en narr, en gnidig narr, ty
annars skulle han väl haft kontanter
inne och satt fram citroner och socker
likaväl som whisky rätt och slätt. De
sade, att en hvar, som behandlade
stackars arbetare på detta sätt, var
inte värd att lefva, och att Hoskins
måste dödas, äfven om det inte var
nödvändigt — såsom det tydligen var
i det här fallet — dödas för att
hindra honom från att framdeles
uppträda som vittne mot dem. De
med-gåfvo, att whiskyn inte var dålig i sitt
slag, men de voro af den åsikten, att
Hoskins hade ställt den i deras väg
för att få dem druckna och tagna af
polisen.
»Öfverste Hoskins lyssnade till denna
dialog med fasa, och utsikten till, att
de druckne bofvame kunde göra
allvar af sin hotelse och döda honom,
innan de gåfvo sig af, var endast en
liten mån smärtsammare, än
öfverty-gelsen om atf hans metod att vädja
till inbrottstjufvames bättre känslor
hade slagit fel för andra gången. När
whiskyn var urdrucken reste sig
männen och tittade på Hoskins, och en
af dem fick en lycklig idé. ’Den här
idioten’, sade han, ’har kanske inga
kontanter hemma; men han måste ha
en del i banken, och han får skrifva
ut en check å tusen dollar, om vi ska’
släppa honom, och inte krossa skallen
på honom den här gången.’ Den
andre inbrottstjufven, som befann sig i
denna välvilliga stämning, som irländsk
whisky och medveten dygd stundom
framkalla, gick in på förslaget,
hvar-för Hoskins löstes och sattes framför
bordet, där han tillsades att genast
utskrifva en check, om han hade
ringaste aktning för sitt lif. Som han
hade kafle i munnen, kunde han icke
för inbrottstjufvarne förklara de
välvilliga känslor han alltjämt hyste för
dem, och den omständigheten, att de
icke kunde lyfta pängarna på checken
utan att bli tagna af polisen. Därför
tecknade han helt enkelt under
checken och stönade vid tanken på, att
de stackars inbrottstjufvarne voro så
tröga i att låta reformera sig på det
sätt, han hade hoppats.
»Då detta var i ordning, bundo
inbrottstjufvarne ånyo händerna på Ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
