Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skins och surrade fast
honom vid en stol.
Därpå togo de sig för att
anställa all den skada
de kunde utan att göra
för mycket buller. De
refvo sönder gardinerna,
hackade i pianot med
knifvar och hällde en
kruka sirap öfver
golfmattan. Sedan smetade
de hallongelé i ansiktet
på Hoskins och tömde
en säck mjöl öfver
huf-vudet på honom, hvarpå
de aflägsnade sig,
sägande, att om han ännu
en gång vågade skämta
med fattiga, men
hederliga arbetares känslor, så
skulle de långsamt
tortera honom till döds.
»Hoskins satt på sin
stol ett par timmar till dess hans
hustru med rädsla kröp ned för
trapporna och befriade honom. Det kräfde en
styf timme att få hallongeléet och
mjölet ur håret och skägget, och då mrs.
Hoskins sade, att han inte befann sig i
sådant skick, att han kunde få komma
in i ett anständigt sofrum utan
tvingade honom att tvätta sig under
pumpen på bakgården, fann han denna
operation tämligen kuslig. Kanske
var det de anmärkningar, som mrs.
Hoskins riktade till honom under
operationen, som mäst retade konom, ty
hon antydde, att han inte var stort
bättre än en värklig idiot, och när en
mans hår är hopklibbadt af gelé och
får anmärkningar af detta slag från
hans hustru, tyckes hon brista i
ömhet mot sin man. Huru som hälst,
öfverste Hoskins hade icke förr
kommit i hvad hans hustru nedlät sig till
att kalla relativ snygghet, än han tog
ned sitt ’tillkännagifvande för
inbrotts-tjufvar’ och ref sönder det i tusen
bitar. Samma dag lät han anbringa en
elektrisk allarmapparat mot inbrotts-
tjufvar, köpte den folkilsknaste hund,
han kunde få tag i, och inlade
förbud mot inlösandet af checken, som
emellertid aldrig presenterades. Han
fortfor att vara president för
’Sällskapet till förbättring af fångars villkor’,
men han vägrade orubbligt att
förbättra en enda fånge som var dömd
för inbrottsstöld, och medan han städse
var en tok ifråga om andra förbrytare,
påstod han öppet, att en inbrottstjuf
var den värsta människa som fanns
och att godhet var alldeles bortkastad
på honom. Han hade aldrig vidare
några inbrottstjufvar i huset, ehuru
gårdvaren då och då intog lunch på
varma ben, då någon främling i denna
trakt af landet vågade sig in på
Hoskins’ gård om natten. Hoskins var
mycket fäst vid djuret, hvilket var
fullkomligt riktigt, men hans vana att
lämna en flaska whisky med en dos
stryknin i kvar på matbordet i
matsalen hvar natt, i händelse någon
in-brottsttjuf skulle lyckas praktisera sig
in i huset, var, enligt min tanke, att
gå något för långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
