Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättfärdiga geni förnekar sig. Åtskilliga
af musiknumren tillhöra rent af hans
finaste och bästa saker, såsom de
pastorala sångerna, introduktionen m. m.
Mindre roar hans parodiering af
italienska operor, Trovatore etc. Hans
mästerstycken i den vägen finnas i »Den
sköna Helena». Utförandet var ganska
godt, åtminstone hvad beträffar
solisterna. Hr Ringvall gaf som kung Orre
till omväxling en värkligt fin och
måttfull prestation, fiu Vahlbom var en
skräckinjagande drottning Milda — i
apparitionen påminnande om den
kanske för en och annan bekanta »spader
dam» —, fru Brandt, som förut varit
olycklig i sina debuter, var rätt nätt
som deras dotter, som i något för hög
grad brås på sin mamma, fröken Berentz
icke oäfven som herde, ehuru hon icke
begrep det värkligt fina i den
herde-visa, hon hade att sjunga, hr
Bergström hade som alkemisten sin hittills
bästa operett-prestation, o. s. v. Hr
Schlicker sökte efter förmåga sätta
karaktär på sin Blåskägg. Att hans
sällsynta röstmaterial fordrar ytterligare
skolning är tydligt; om emellertid
operettscenen i detta fall är den
lämpligaste skolan, må lämnas därhän. Till
sist, men icke sämst fru Norries
kyss-lystna, rödhåriga Anna-Stina, härligt
burlesk. Hr Meissner får denna gång
endast admittitur; kör och orkester
kunde skött sig mycket bättre.
Om de finska studenterna endast ett
par ord. De kommo sjöngo och
segrade, och därtill hade icke behöfts de
starka finska sympatierna i vårt goda
Stockholm, då det var en värki ig liten
elit-kör, som här uppträdde. Af
programmet framhålles bland mycket annat
den genialiske, här ännu okände Jean
Sibelius’ sånger. Hans präktiga
»båtfärd», värkligt virtuo^mässigt sjungen,
var kanske det enda stycke, som icke
applåderades frenetiskt, utan tvärtom
gick tämligen opåaktadt förbi. Alltid
samma gamla historia, som ideligen
upprepar sig. Filippo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
