Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URSULASKRINET.
Äran att ha upptäckt den värklige
Memling tillhör dels engelsmannen
James Weale, dels belgaren A.J.
Wan-ters.* Den senare har löst den
omdebatterade frågan om hans härstamning
samt funnit det riktiga årtalet för hans
död eller 1494 (d. 11 augusti), då det
förr ansetts vara 1495. Om året för
hans födelse har däremot ingen
underrättelse anträffats.
Memlings konstnärsskap röjer en
stark påvärkan af den samtida
miniatyrkonsten och af den äldre Kölnerskolans
och Stefan Lochners konst, mindre
däremot af Rogier van der Weydens.
Det är af ett utprägladt kvinnligt
skaplynne, röjer en blid, svärmisk
uppfattning, äger denna skära, elegiska
drömton, som just är så karaktäristisk för
Kölnerskolans madonnabilder, i hvilka
på blomsterströdda fält eller i doftande
rosengårdar änglar och helgon
»höf-viskt» uppvakta Jesusbarnet och dess
moder, och hvilka bilder kunna sägas
utgöra ett af* de yppersta uttrycken för
medeltidens religiösa ideal. Vi möta
* James Weale, Hans Memling, zyn leven
en zyne schilderwerken, Bruges 1871. A. J.
IVauters, Sept études pour servir a 1’hisLoire de
Hans Memling, Bruxelles 1893.
hos Memling samma försjunkande i
drömmar framför religionens mysterier,
samma blåögda svärmeri, ja i det
närmaste samma komposition och typer
som hos de fromma kölnermästarne.
Men hans tekniska kunskaper och
hans värklighetsstudier gå vida utöfver
deras.
Hans figurer äro liksom hos Rogier
långa och smala, men ej så kantiga
och stela som hos denne, i rörelserna
dock tafatta, men det märkes ej så
mycket, då ban i allmänhet väljer
lugna motiv. Färgerna äro af en
förunderlig, lysande klarhet, utan
skuggor och ljuseffekter, sammanstämda
till de skönaste harmonier, erinrande
om den spröda, dallrande klangen i
ackord från knäppinstrument.
Så träder hans konst emot oss i
Ursula skrinet, där han naivt och säkert
uppriktigt troende berättar om den heliga
Ursulas berömda fard från Brittanien
till Rom och hennes martyrdöd i Köln
under resan hem. Ursula var en
brittisk prinsessa, till hvilken en hednisk
prins Holofernes firade. Utom hans
öfvergång till kristendomen fordrade
dock prinsessan som vilkor för samtycke
att få göra en treårig pilgrimsresa till
Rom. Med 10 vänninor och dessutom
ledsagad af 11,000 jungfrur begaf hon
sig öfver hafvet till Köln, därifrån till
Basel och till Rom. På återvägen
mördades hela pilgrimsskaran af hunnerna
utanför Köln.
Skrinet har formen af ett gotiskt
kapell utan torn och är af förgyldt trä.
I dess arkitektoniska detaljer
framträder de för den sengotiska stilen
karaktäristiska fl ammorna eller
fiskblå-sorna.
Rikt är det lilla tämplet siradt med
målningar. Vi finna dem på både
långsidorna och gafvelsidoma, ja, t. o.m.
på taket. På hvardera långsidan är i
tre rundbågar Ursulas ödesdigra färd
skildrad, alltså i sex bilder, på gaflama
ses å den ena helgonet med
knäbö-jande jungfrur, som söka skydd under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
