Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring i luften öfver det fallna trädet.
I dess topp befann sig nämligen ett
kråkbo, och vid trädets störtande hade
detta illa ramponerats, så att de
grågröna äggen utkastats i gräset och
slagits sönder med ett par undantag.
Dessa undantagsägg uppsamlades af
Tora, som inknöt dem i sin näsduk
och stoppade dem innanför klädningen.
— Hvarför gör du så där?
— J°> jag tänker kläcka ut dem
med kroppsvärme för att sedan
frambringa öfverkråkan.
— öfverkråkan, hvad är det?
— Jo, ser du, det finns en tysk
herre, som uppfunnit ett sätt att
frambringa öfvermänniskan d. v. s. den
bästa människa, som kan tänkas. Jag
vet inte sättet, men morbror Petter
kan nog lära mig det, och jag skall
sedan tillämpa det på kråkungarne, så
bli de nog öfverkråkor.
Tor lyssnade förvånad med vidöppen
mun.
— Morbror har bra många böcker,
sade han till slut, — därför vet han
också allt. Häromdagen låg en latinsk
bok på hans bord, och därpå stod det
comedia. Hvad är en comedia?
— Jo, ser du, i alla böcker är det
två, ja minst två förstås, som äro kära.
Om dessa två få hvarandra, då är
det en comedia, men om de inte fl
hvarandra, då är det en tragedia, och
då dö de vanligen.
— Hvarför d6 de?
— Jo, ser du, då de inte få
hvarandra, då spricker hjärtat, och ingen
kan lefva med ett spräckt hjärta.
— Nej, det är klart, det är allt
farligt att bli kär. Men jag förvånar
mig öfver, att inte du sprack helt och
hållet i går, då du hoppade från taket
med fallskärm.
Tora hade nämligen dagen förut med
tanke på André’s ballongfärd, funderat
öfver huru en fallskärm vore beskaffad.
Något redskap, som närmare motsvarade
hennes idé om en fallskärm än
»famil-jeparaplynt, kunde hon ej utfundera.
Den var af blått och hvitt rutigt
bomullstyg med spröten af hvalfiskben, och
så stor, att den täckte hela trillan, då
familjen for till staden. Den var ett
arf från farföräldrarnes hem. Beväpnad
med denna paraply, hade Tora begifvit
sig upp på taket, spänt upp paraplyen,
och hoppat ned. Men det hoppet skedde
ej fullt så graciöst, som hon tänkt sig.
Paraplyn vände sig nämligen, och Tora
föll ned på en nyfjärad källarlucka.
Tora, som själf ansåg, att hon gjort
en snöplig figur, ville nu ej inlåta sig
i svaromål.
— Gå med till källan och drick,
föreslog hon, för att ge samtalet en ny
vändning.
— Men vi ha ingenting att dricka ur.
— Jo, ur din mössa, om man
dricker fort hinner den ej bli genomblött.
De gingo och drucko ur Tors mössa,
och begåfvo sig sedan på hemvägen.
Då upptäckte Tora, bäst som det var,
att röda vattendroppar runno utför
pannan på Tor nedåt kinderna. Fodret,
som var rödt, färgade nämligen ifrån
sig.
— Tag af mössan, så får jag se,
hur du ser ut, sade hon.
Tor gjorde så, och nu började
systern storskratta, då hon fick se hans
rödfärgade hår och panna.
Men det skulle hon inte ha gjort,
ty Tor var ej på lynne att låta skratta
åt sig. Han rusade på henne och gaf
henne ett slag i bröstet, så att äggen
gingo sönder, och deras innehåll
sprutade åt alla håll.
— Där fick du för öfverkråkan! sade
Tor, då han efter en stund kom sig
för att säga något. Stämningen var
för en stund helt tryckt, till dess
barnen kommo ut på landsvägen. Där
fingo de se en bonde i sakta mak köra
vägen fram.
— Om vi skulle göra bonden ett
spratt, föreslog Tor.
— Hvad då?
— Jo, nu har jag detl
Och han lutade sig mot systern pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
