Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande på vagnshjulen och hviskade
tätt vid hennes öra:
— Ser du, att hjulet går rundt.
Bonden, som nu befann sig framför
dem, trodde, att det var något i olag
med vagnen, hoppade af och slängde
tömmarne åt Tor med ett:
— Håll raärrai
Så började han undersöka hjulen
på alla håll och kanter, men innan
han hunnit sluta denna sin
undersökning, hade Tor kastat tömmarne,
fattat sin syster i armen och båda sprungo
sin väg skrattande af alla krafter.
Bonden, som nu begrep, att han
varit utsatt för drift, blef ond, och då
han ej kunde lämna hästen för att, som
han nog hälst sett, traktera spefåglarne
med piskan, gaf han sin vrede luft i
skymford.
När barnen kommit på tillräckligt
afstånd att ej vara rädda, stannade de
och vände sig om. Där satt nu
bonden ännu kvar på sin kärra, och då
han fick se, att barnen betraktade
honom, räckte han helt ogeneradt ut
tungan åt dem, en lång snusig tunga,
som viftade ända ned på bröstet.
Denna handling, afsedd att förarga,
kom barnen att skratta sig halft
för-därfvade och i det bästa lynne
återvände de hem.
— En sådan där bonde har då rakt
ingen edukationsuppfostran, utlät sig
Tora.
— Du kan så många fina ord, du
Tora.
— Ja, ser du, det är just bevis på
bildning, blott man använder dem på
rätt ställe.
— Men om man inte skulle använda
dem på rätt ställe?
— Då mister man medborgerligt
förtroende.
— Är det farligt:
Ja, rysligt farligt.
— Det är nog också farligt att gå
omkring så här långt hemifrån.
— Inte för oss, som ä’ så stora.
— Ja, men pappa lät mig själfläsa i
lagen en gång och där stod det:
»Okyn-nesfä, som på annans mark anträffas,
må saklöst skjutas.»
— Det var värre, jag tror, att vi
skumpa hem.
— Ja, vet du Tora, jag blef så rädd,
när jag läst det där, så att jag vågade
inte gå utom parken på flera dagar.
— Men jag undrar, om den där
lagen gäller för oss människor; då det
slår »okynnesfä», är det inte fråga om
djur då?
— Nej, det kan nog vara om
människor också, ty man kan säga till folk:
»ditt fä!» envisades Tor.
— Ja, det kan man.
— Tror du, att vi måste följa med
och höra kinamissionären i kväll också?
— Ja, det går nog ej att smita
undan.
— I går sade han, att kineserna
voro så många, att hvar fjärde
människa var kines, då är pappa hvit,
mamma hvit, jag hvit, men du Tora,
är kines.
— Eller också är det jag som är
hvit och du, som är kinesen.
— Om du inte talar om det för
någon, skall jag berätta något för dig. •
— Det vet du väl, att jag kan tiga.
— Jo, ser du i går, då jag och
Erik voro och badade, kommo vi
öfver-ens att göra något fuffens med någon
lallig bonddräng, som gick hem på
kvällen från marknaden. Som du vet
slaktade Johan en gris i går, och i
brygghuset stod en skål med blod. Då
letade vi upp ett ägg på skullen, blåste
ur innehållet och fylde sedan ägget
med blod. Så satte vi fast ett par
ryska smällare, gingo ned i parken och
lade oss på lur bakom hagtomshäcken.
Om en liten stund kom. en dräng och
en piga med armarna om lifvet på
hvarandra dinglande och danglande
vägen fram. Ingen af dem såg åt vårt
håll. Då reste Erik sig plötsligt upp
och slungade (du vet hur bra han
kastar) ägget rätt i planeten på
drängen. Med en väldig knall sprack ägget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
