- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
444

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

darraing väckte hans hemliga glädje):
. »farväl, Chouet . . . farväl, käre, gamle
vän!»

Han höll för en minut fru Chouets
hand tryckt i sina båda, och utan att
yttra ett ord — allvarlig och värdig
som han kommit — gick han därefter
långsamt ut. *

• • •

När Greubol samma afton kom in
på »Café de 1’Univers», som han sedan
åratal tillbaka regelbundet besökte,
antog han en förströdd och bekymmerfull
uppsyn och svarade knappt, när han
blef tilltalad. Till och med när
samtalet föll på den olyckliga Rioaffären,
tog Greubol, som i denna fråga annars
ägde ett outtömligt förråd af idéer och
nya synpunkter, icke ens del i
diskussionen. Han skulle velat, att någon

sagt så här: »men hvad är det åt dig,

Greubol, du ser så nedslagen ut.» I
stället tycktes ingen enda lägga märke
till hans fåordighet och förstämdhet.
Han kände sig en smula stött öfver
denna brist på sympati och skref det
på den mänskliga egoismens sorgligt
öfverfulla konto.

Men då han slutligen, sent på
kvällen, stod utanför sin port, dit hans
gode vän och bror Chahimeau följt
honom (för att i hans åtanke anbefalla
en ung man bland sina släktingar),
kunde Greubol icke längre motstå
begäret att meddela sig.

»Jag har haft en mycket stor sorg
i dag», sade han.

»Seså, min stackars vän, hur är det
då fatt?»

»Jo, jag har förlorat Chouet».

KÄRLEK.

Jag bröt en glödande purpurros
— en kvinnas kärlek det var —
och jublande sprang jag med den min kos
och drömde om kommande dar.

Men nästa morgon, då solen sken

i den kvafva kammaren in,

då såg jag på rosen . . . hon vissnat re’n.

Och vemod fyllde mitt sinn’.

Stefan Nordenson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free