- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
446

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det. När jag var yngling, hade jag
ganska mycket att göra med djur och
jag lärde mig förstå kattspråket lika
bra som engelskan. Det är ett lätt
språk, bara man kommer riktigt under
fund med det, och efter hvad jag hört
om tyskan, måste dessa båda språk
vara betydligt lika. Ni se ut, som om
ni icke riktigt trodde mig; hvarför
ni skulle betvifla, att man kan lära
sig kattspråket, då det finns fullt med
folk, som påstår, att de lärt sig tyska,
utan att någon ifrågasätter detta
påstående, förmår jag inte fatta.

»Naturligtvis påstår jag inte, att jag
förstår alla kattdialekterna. Så till
exempel förstår jag inte ett ord af
angoradialekten, och förstår endast en
mening här och där af
sköldpadds-dialekten, men hvad rent,
oförfal-skadt kattmönsterspråk vidkommer, är
det numera lika tydligt för mig som
tryckt engelska, ehuru jag på fyrtio

»JAG HADE EN GAMMAL NEGRESS TILL
HUSHÅLLERSKA OCH TVÅ KATTOR.»

år ej ägnat någon uppmärksamhet däråt.
Jag vill visst icke låta påskina, att jag
någonsin talat det. Jag talade alltid
engelska, då jag talade med katter.
De förstå engelska allesammans lika
bra som jag. De inhämta det
alldeles som ett barn inhämtar ett språk
genom att höra det talas.

»För fyrtio år sedan var jag en ung
man, och i likhet med de flesta unga
män inbillade jag mig, att jag var kär
i en ung kvinna i vår stad. Det lider
inte minsta tvifvel, att jag skulle ha
gift mig med henne, hade jag icke
kunnat kattspråket. Hon gifte sig
sedermera med en man, som hon tog med
sig till Afrika som missionär. Jag
kände honom mycket väl och han
ville inte komma till Afrika. Han
påstod sig inte ha någon kallelse till
missionär och att allt hvad han önskade,
var att få bo i ett kristet land, där
han kunde gå och prata med gossame
på källaren om kvällarna. Men
hustru hans förde honom med sig, och
det är min tro, att om jag gift mig
med henne, så hade hon gjort också
mig till missionär, eller sjöröfvare eller
något annat, som hon ansett lämpligt
Jag skall aldrig upphöra att vara
tacksam mot Thomas af Aquina, som
räddade mig från denna kvinna.

»Så här gick det till. Jag bodde i
en liten stuga, som tillhörde min onkel
och som han lät mig ha hyresfritt blott
med villkor, att jag skulle vårda den
och hålla tomten i ordning, tills hans
kunde få den såld. Jag hade en
gammal negress till hushållerska och två
kattor. En af dem, som lydde namnet
Martha Washington, var ung och vacker,
och en så liflig katta jag någonsin
sett. Hon hade dessutom mycket sinne
för humor, hvilket är något ovanligt
hos kattor, och när något roade henne,
kunde hon kasta hufvudet tillbaka,
spärra upp munnen och skratta ett
tyst skratt, som var lika hjärtligt och
larmande som en metodistpredikants,
då han hör något grofkomigt skämt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free