- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
447

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på en negersångareförevisning. Martha
var måhända den populäraste katta i
hela staden, och det var knappt en
minut på dagen, då det inte fanns
någon af hennes beundrare på
bakgården. Ifråga om serenader, hade
hon tre eller fyra sådana hvar natt,
om det inte rägnade. Det fanns en
kvartett bestående af fyra första klassens
felina röster, och denna kvartett brukade
underhålla Martha och mig med sång
två eller tre timmar å rad hvarje vecka.
Jag brukade ibland hitta ända till sex
eller sju gamla skor på bakgården om
morgnarna, en hyllningsgärd af
tacksamma grannar. I fråga om hennes
ställning i societeten, var Martha
Washington högsta hönset i korgen. Det fanns
inte en fashionablare katta i hela staten
Ohio — jag bodde nämligen i Ohio
den tiden — och trots allt detta var
hon så enkel och okonstlad till sitt
väsen, som om hon blifvit född och
uppfostrad i ett kväkarekapell.

En afton gaf Martha ett »four
o’clock milk» på verandan utanför min
dörr. Jag tillät henne alltid ha denna
bjudning när hälst hon önskade, ty
hennes vänners konversation brukade
alltid i hög grad roa mig. Bland
gästerna denna afton var Susans —
det var namnet på den flicka jag
ämnade gifta mig med — malteserkatt.
Nu hade denna katt alltid låtit
påskina stor vänskap för mig, och Susan
sade ofta, att hennes katt aldrig begick
ett misstag i fråga om att bedömma en
människas karaktär och att kattens
godkännande af mig var lika öfvertygande
som ett första klassens
söndagsskol-betyg öfver en persons moral. Jag
brydde mig själf inte om katten, ty
hvad det nu kom sig af, satte jag inte
något förtroende till hans omdömme.
Det låg ett uttryck i hans svans, som
enligt min åsikt betydde, att han var
falsk och opålitlig. Malteserkatten hade
slutat sin mjölk, då konversationen gick
öfver till kattornas respektive
matmödrar och snart nämnde någon Susan.

»JU FÖRR HAN GÅR DESS BÄTTRE.»

Då började maltesaren säga saker om
Susan, som kom mitt blod att koka.
Det var icke blott hvad han sade utan
hvad han antydde, och om man skulle
tro honom, var Susan den gemenaste,
föraktligaste kvinna i hela Förenta
Staterna. Jag fördrog det så länge jag
kunde, men därpå steg jag upp och
sade till Martha Washington:

»Jag tror, att din malteservän behöfs
där hemma och ju förr han går dess
bättre, för så vidt han inte vill bli
förpassad hem med en klubbal Det
var nog. Maltesaren, som sköt rygg,
medan jag talade, stannade och gaf
mig en blick, som kunnat slita mig i
stycken, och rusade sedan ut genom
porten utan att säga ett ord. Jag
förstod, att det var slut med hans
hycklade vänskap för mig och att jag från
den stunden hade en fiende hos Susan,
som kanske var i tillfälle att göra mig
rätt mycken skada.

»Nästa gång jag aflade besök hos
Susan var maltesaren inne i rummet,
och ögonblickligen sköt han rygg och
satte svansen i vädret, i det han fräste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free