Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Bill’ — ’Thomas’ sade jag, ’jag önskar
du ville följa, mig till miss Susan och
säga till malteserkatten att om han
inte hör upp med sin ovana att fräsa
och spotta åt mig, så fort jag kommer
in, så kommer det att gå honom illa.’
»’Det är ganska lätt’, sade Thomas.
’Jag känner ett par tre små saker om
den där katten, som han inte gärna
skulle vilja ha sagda och han vet, att
jag känner dem. Var inte rädd för,
att jag inte kan tysta mun på honom.
Tag har hört, att han, gått omkring och
skrutit med att han ämnade ta i tu
med er om någonting ni sagt till honom
vid ett visst tillfälle, men jag kände
mig inte hågad lägga mig i saken utan
ert uttryckliga medgifvande.’
Följande dag begåfvo vi oss, Thomas
och jag, till Susan, och, som lyckan
ville, visades vi in i
mottagningsrummet, innan Susan var nedkommen.
Malteserkatten befann sig i rummet
och böljade sitt vanliga spel med att
låtsas vara fylld af fasa vid anblicken
af en sådan niding som jag. Thomas
af Aquina grep naturligtvis genast in
och de båda hade en mycket het debatt.
Nu var Thomas, trots sitt kolossala
förstånd, en mycket hetlefrad katt, och
han var utomordentligt frispråkig, då
han blef retad. Det ena ordet tog
det andra, och snart flög
malteserkatten på Thomas och efter ett par
minuter var rummet så fullt med hår,
att man knappt var i stånd att se
striden. Naturligtvis kunde det bli blott
en utgång på saken. Min katt vägde
dubbelt så mycket som malteserkatten
och efter några hvarf fick han honom
om halsen och släppte icke taget förrän
han bitit ihjäl honom. Jag sade just
’hurra, Thomas’ då Susan kom in.
»Jag går förbi, hvad hon sade. Dess
allmänna innehåll var, att en person,
som uppmuntrade ett par oskäliga djur
till slagsmål och som förde med sig
ett stort vildt odjur för att döda
hennes lilla kisse i hennes eget förmak
var inte värd att lefva. Hon ville icke
höra på några förklaringar, och då jag
sade, att Thomas infunnit sig på min
begäran för att tala med
malteser-katten, angående dennes ovärdiga
beteende mot mig, sade Susan, att mitt
försök att vända ett skändligt dåd till
ett dumt skämt gjorde saken ännu
värre, hvarför hon måste påyrka, att
jag och mitt prisfäktningsodjur
genast lämnade hennes hus och aldrig
beträdde det vidare.
»Således ser
»STACKARS KISSKS NÄR VER ÄRO ALLDELES
FÖRSTÖRDA.»
tons mjölkbjudning, så skulle jag
sannolikt aldrig kommit i delo
hvar-ken med Susan eller hennes katt,
och skulle nu ha varit missionär
i Centralafrika, om jag ej jagat mig
en kula genom hufvudet eller tagit till
att supa. Jag har ofta tänkt, att den
man Susan gifte sig med, kunnat
räddas, om han kunnat kattspråket i tid
och fått göra bekantskap med
malteser-katten. »
Öfversten tystnade och om en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
