- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
487

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tre korta, låga broar, något kortare
än öfverhvälfda diken, men två af dem
byggda i kurfva, korsade tre torra,
grunda flodbäddar, och naturligtvis
sprängde boerna dem i luften, då de
pallrade sig i våg.

Phil, befälhafvaren öfver
jämvägs-pionierema, som var sysselsatt vid Fally
Bridge, kunde blott afvara trettio man,
men han lät Hagan, den förutvarande
maskindirektören i Oppir och
Bonanza-bolaget, med löjtnants rang välja, och
Hagan mottog hela subberten. Alla
trettio sjödo af ifver att återvända till
the Rand. Alla hade där egendom
till större eller mindre värde. De flesta
af dem voro skickliga mekaniker hvar
och en på sitt område och alla
ägga-des de till både kropp och själ och
ande af ett vildt personligt hat, hvasst
som en rakknif,, mot den stad som
utskämt, lurat och ruinerat dem. De
funno vid Pipkameelepompfontein en
stationsbefälhafvare, som ej sattes i
gång med samma slags fjädrar som de
själfva — en varelse från en annan
planet, barrikaderad inom prydligt
uppstaplade nitnagelslådor och en massa
oarbetadt gallerverk och som
uppmanade dem att slå läger en mil från de
förstörda broarna.

— Hvafalls? Inte något vatten?
sade Hagan.

— Ah jo. Men jag väntar ett
detachement reguliära med det snaraste.

De måste ha det närmaste faltet.

— Store gud, karl! Era välsignade
reguliära kunna inte komma fram förr
än vi lagat broarna. Vi måste vara
i närheten af vårt arbete.

— Jag fruktar att er kännedom om
engelska arméens resurser är något
begränsad, sade stationsbefälhafvaren.

— Jag var nog fånig att gå öfver
en bärgsrygg, sedan en af de reguliära
rapporterat den klar, sade Hagan mildt
. . . Det var inte deras fel att min
kännedom inte räckte till ända till
domedag. Men hör på, det här är
ingen fråga om hvem som skall taga

försteget. Vi vilja inte stanna här.
Det är vår mening att reparera
broarna och sedan vända tillbaka till Rand.

Efter en stund gaf Setton med sig,
om ock en smula motsträfvigt, och
jämvägspionierema började gno som
bäfrar. De reguliära anlände »för att
skydda brohufvudet». Det var två
kompanier, färska från hembyggden,
och Setton befann sig återigen med
outsäglig förtjusning bland folk som
talade hans begränsade språk och tänkte
hans ännu mera begränsade tankar.

Som han skref till sin mamma:

»Här kan man få sig en lika treflig
jakt-palaver som därhemma».

Pionierema * voro ej frestade på det
viset. De refvo ned de sorgfälligt
uppstaplade lådorna med nitnaglar och
hifvade dem dit där de voro lättast
att handskas med. De demantalerade
en öfVergifven bondgård, emedan de
hade ondt om pålar. De reste en
hemmagjord smältugn vid bortre ändan
af byggnadsställningen, där den
omgestaltade sig till en svart, otreflig bädd
af askmörja. De arbetade alla timmar
både dag och natt, åto då de hade
ledigt och tilltalade sina officerare med
deras dopnamn.

Hagan frågade Setton — bara en
gång — hvilka anordningar han
vidtagit för kafferarbetet. Setton hade ej
vidtagit några sådana, ty han hade
inga instruktioner. Hvarefter Hagan,
i det han talade ett okändt tungomål,
gjorde sina egna anordningar och
underliga niggrer i tjogtal slunko fram
ur den torra Karroo’n.

Setton önskade några upplysningar
om dem.

— Det är precis som det skall vara,
sade Hagan öfver skuldran . . . Jag
bär ansvaret. Det blir billigare för
oss (han menade Oppir- och
Bonanza-bolaget) att betala ur vår egen ficka
än vänta tills regeringen klarar skifvan.
Jag vill komma tillbaka till the Rand.

Denna sista anmärkning förargade
alltid Setton. De där mun viga Jo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free