Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfbehärskningen, så gick det precis
på samma sätt med löjtnanten.
— Ni tänkte 1 hojtade han åt det
häpna arbetarelaget ... Ni tänkte 1
Hvem i all världen har bedt er tänka?
Inbilla ni er att ni ä! här for att göra
hvad ni behaga? Jag gaf aldrig någon
order att arbetet skulle fortsättas. Era
order, om ni behagat infinna er på
min kommandoexpedition och tagit
mot dem, lyda att ni städa bort en
del af det ruskiga skräp, som ni hopat
midtomkring stationen.
Han vände sig därefter till sergeant
Rayne.
— Ställ upp era karlar nu med det
samma och låt dem marschera upp till
station. Där får ni era order.
— Men ett halft ög . . ., sir. En
half minut, sir. Vi kan inte släppa . . .
— Ni vägrar således att göra er
plikt? Jag bereder er allvarligt på att
det blir värst för er själf. Ni kan inte göra
det, och ni kan inte göra det, kan ni
inte I Släpp ögonblickligen de där
repsakerna, säger jag! Vid gud, det är myteri!
De släppte vid södra ändan. De
föllo till föga, eftersom de ej kände
gränserna för den militära
maktbefogenheten. Den underlag saknande balken
föll slagtungt mot den enda mjuka
nitnagel, som Jerry och Fulson drifvit
in — och skar igenom. Norra laget
släppte ett ögonblick senare. Ett tjut
af raseri kom från lavinen, de båda
balkarna föllo ned i form af ett
sorgligt brutet V, dängande öfver det lätta
stallaget och, snoende sig i fallet,
strödde elden i de båda pytsarna bland de
torra buskarna och timmerspillroma i
flodbädden. De antändes genast och
fladdrade muntert. En man med slägga
i handen rusade fram.
— Hvem släppte linorna utan
order? frågade han i ett tonfall, som
ingen gemen soldat borde använda.
En eller ett par af karlarna hade
hört det förut — vid tiden för den
stora dynamitexplosionen i
Johannesburg — och rätade på sig.
— Fall in i ledet med ert kompani
där och prata inte, sade löjtnant Setton.
Han var mycket undfallande mot en
simpel frivillig — till och med i krigstid.
— Det var han, Jerry, hviskade
sergeant Rayne.
Jerry vardt alldeles mullbärsféxgad i
ansiktet, då han sökte lägga band på
sig — han darrade i hela kroppen.
Därefter vardt han blek och stel.
— En ha . . . en half minut, om
jag får be. Jag vill noggrannt
förklara för er hur arbetet står. Balkarna
voro just i position, och jag nitade
fast dem . . . Mitt namn är Thrupp ...
Namnet hade någon pondus vid the
Rand, men löjtnant Setton nästan
gapskrattade.
— Jag hoppas ni har ingenting emot
att höra på hvad jag säger. Det var
en absolut lifsfråga . . . absolut, hör ni.
Vi höllo just på att nita lasken, då ni
började krångla med lyftkranen. Låt
mig visa er . . .
Han lade sin darrande hand på
löjtnantens ärmuppslag — för att föra
honom till vraket.
— Krångla med lyftkranen?! Hvad
djäfvulen menar ni med er
oförskämdhet? Vet ni hvem jag är?
— Om en halftimme ... om fem
minuter . . . kunde vi ha satt in
tillräckligt många nitnaglar att bära den.
Nu måste vi börja arbetet på nytt.
Det betyder en half dags uppskof,
fastän, om balkarna också inte snott
sig i fallet ... Ni kan se dem hänga
på bara en nitnagel . . .
— För sista gången: fall in med
ert kompani!
— Men ni förstår inte ... ni
förstår ju inte. Låt mig förklara saken
på en minut och följ med . . .
Ännu en gång handen på
ärmuppslaget.
— Naturligtvis inser ni inte hvad
ni gjort. Det var endast en fråga om
minuter . . . minuter, begriper n\?
Jn-nan vi skulle ha fått upp de där båda
balkarna, de där båda järnen ... .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
