Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till med denna lika underliga som
oväntade förstärkning, sände dem till
Mustapha, där sällskapet till en början
inkvarterades.
Dessa besynnerliga soldater voro till
allra största delen utländingar, som
kämpat på Julibarrikaderna. Under
revolutionen hade nämligen en belgisk
äfventyrare, som usurperat titeln baron
de Boegard och rangen af
generallöjtnant, bildat en trupp, som kallades
»kartans volontärer». Då ordningen
beklagligen snart blifvit återställd hade
man ingen vidare användning för dessa
frihetshjältar, hvilka styrelsen fick brådt
med att afskeda, enligt den gamla
kända satsen: moren har gjort sin
plikt, moren kan gå. Ja, vederbörande
vågade icke en gång låta dem stanna
i Paris utan sände under hvarjehanda
förespeglingar hela styrkan först till
Orléans, därifrån till Montargis och
slutligen till Toulon. Från Toulon
sände man så sällskapet öfver till
Afrika. Det efterföljdes snart af andra
och den io Mars 1831 organiserades
genom en kunglig ordonnans en främ-.
lingslegion, som snart kom att omfatta
sju bataljoner. Till en början
organiserades kåren med hänsyn till
nationaliteten, så att i:sta bataljonen bestod
af soldater från de upplösta
schweizer-regementena, 2:dra och 3:dje af
schweizare och tyskar, 41de af spanjorer, 51te
af italienare, 6:te af belgier och
holländare samt 7:de af polacker. Men
för att lättare få bukt med de
bångstyriga elementen fann man snart
nödvändigt att blanda nationaliteterna om
hvarandra.
Redan 1831 hade 6,000 utländingar
samlats under legionens fana. Dess
förste chef blef en gammal schweizisk
öfverste från käjsardömets dagar vid
namn Stoffel. Han efterträddes af
öfverste Combes, en ridderlig soldat, hvars
namn under Dreyfusprocessen ovärdigt
missbrukades af tidningen »Le petit
Journal», som aftryckt ett par
förfalskade bref från Combes i afsikt att be-
visa, att Zolas fader för bedrägeri
jagats ur legionen.
Combes stupade vid stormningen af
Constantineh, där han, dödligt träffad
af en kula i bröstet, utan att förändra
en min aflade sin rapport till hertigen
af Nemours, slutande med de orden:
»segern är vacker för dem som
öfver-lefva henne».
Icke blott under det långvariga
kriget mot araberna utan lika mycket vid
de arbeten af alla slag,*
befästningsan-läggningar, vägbyggnader m. m., som
landets ockupation och kolonisering
gjorde nödvändiga, gaf legionen prof
på den seghet och oförskräckthet i
faran som i lidandet, hvilka sedermera
gjort denna trupp ryktbar.
Öfverste Carbuccia berättar i sina
på 1840-talet utgifna minnen, att,
medan han förde befälet öfver andra
främ-lingsregementet, lät han anställa
ut-gräfningar bland ruinerna efter det
forna Lamboesis, där märkliga fynd
gjordes. »Jag skulle kunnat bygga en
stad», fortsätter han, »ty jag hade i
mitt regemente utom arbetare äfven
arkitekter, ingeniörer och artister. När
jag hade behof af en lärd, en arkitekt,
en målare eller en litteratör satte jag
det på dagorden och följande morgon
anmälde sig tio i stället för en; jag
skulle kunnat bilda en akademi med
mina sektioner.»
På begäran af Spanien sände
Ludvig Filips regering 1835 legionen till
drottningen-regentinnan Christinas och
drottning Isabellas hjälp emot Don
Carlos. Spanska styrelsen, liksom
alltid utan pänningar, kunde emellertid
hvarken föda eller kläda legionärerna.
Det oaktadt och trots lysande anbud
från carlistema, om legionen ville
öf-vergå på deras sida, höll hon det ord,
man gifvit henne oåtspord, och kämpade
troget och tappert för drottningens
regering. »Vi vilja icke öfverge en
kvinna», svarade man Don Carlos
sändebud. Af 4,000 man, som mönstrats
vid fälttågets början, dukade 7/s under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
